Personer som inte orkar med sitt liv och livspussel?

Man måste inse att dygnet bara har 24 timmar, och då behöver man bestämma vad som ska ingå i de timmarna. Vissa faser i livet är alldeles för fyllda och då behöver man prioritera vad/hur man ska göra. Man kan behöva ta hjälp av andra för att avlasta vissa saker. 

Lösning och lösning. Var och en får ju själv ta ansvar för vad man mäktar med, finns inga universallösningar utan det handlar mer om självinsikt och att anpassa sin tillvaro. Det kan till exempel handla om att köpa tjänster som städning, barnpassning eller att beställa mat till dörren, eller byta jobb, eller arbeta deltid. Helt omöjligt att svara på.

Om du inte orkar med din vardag så måste du ju förändra något annars kommer du krascha i längden.

Jag gick ner i tid på jobbet men gick ändå in i väggen och blev sjukskriven på heltid. Jag har barn med diagnoser och en man som är skör. Jag fick lära mig den hårda vägen att tyvärr kan jag inte ge min familj allt de jag tycker att de behöver och förtjänar. Jag får nöja mig med att ge dem det jag mäktar med. När det gäller pengar är det inte svårt att säga nej, vii har inte råd men när det gäller ork är det mycket svårare tycker jag. Det är dock lika viktigt att säga stopp när orken inte räcker. 

Finns väl tre alternativ...

1. Bit ihop ända in i kaklet, barnen blir vuxna tids nog.

2. Ge upp, koppla in soc, överge dina barn.

3. Lämna familjen, klippa alla band och låt din make/maka ta över ansvaret. Just detta är väl vanligast att män gör, bara går ut genom dörren och skiter i allt.

Själv har jag valt alternativ nr.1. Jag äter bajs hela veckorna och väntar på att barnen ska tillbaka till fsk/skola, helgerna är värst när alla är hemma, jag är så jäääävla less på småbarnsåren, yngsta fyller 2 nu... Man vänder på slantarna och drömmer om att få avsluta en tanke, man är slav under en heltidstjänst och att vara pappa, timmarna man får göra något man själv vill är få och fullmatade med konstanta avbrott, även sömnen. Finns inte ens tid för att runka.

Det är samma ekvation som gäller oavsett orsaken. 

Prioritera, säga nej, be om hjälp, köpa tjänster, inse sina begränsningar, ha självinsikt. 

Barn med diagnos kan behöva resursperson, assistent, avlastningshem, LSS-insatser för att föräldrarna ska mäkta med en vardag som fungerar 

Gamla föräldrar som är sjukliga eller skröpliga kan behöva hemtjänst, köpa matkassar via nätet, fler anhöriga som hjälper till eller få hjälp med att inse att det är dags att flytta till mindre bostad eller rent av seniorboende eller servicehem. 

Ditt eget hem och liv kan behöva förstärkas av köpta tjänster i form av städhjälp, matkassar och diverse RUT-tjänster. 

Familjens arbetstider kan behövas gå igenom och justeras så barnen hinner få sina behov fyllda. Om det innebär att man måste flytta, byta jobb, leva ekonomiskt snålare etc så får man ta det 

Det finns inga genvägar. 

Instämmer med de andra, man måste göra prioriteringar och förändringar. Båda två, inte vara den ena. Gå ner i arbetstid, se över tidstjuvar, underlätta vardagen osv. Inte ha så höga krav.

Först och främst måste dessa måste inse att de är överambitiösa och kanske till och med behöver hjälp för det annars tror jag inte de är mottagliga för vad som behöver göras.

Kan de inse det så är nästa steg att prioritera bort och förändra sitt livsmönster.

Det är bara att prioritera och säga nej.
Använd familjens tid utifrån er situation.
Jobba lagom, är ni två vuxna jobba lite omlott om möjligt.
Vad jag gör eller snarare inte gör.
tänker att huset inte måste vara så välstädat, vi använder praktiska kläder som inte behöver strykas.
Storkok, lagar inget tidskrävande under vardagarna.
Enkelt hår och naturligt utseende.

Lösningen tror jag är att aldrig ge upp. Man måste kämpa oavsett hur många gånger man blir nerslagen. Med det sagt menar jag inte att man måste göra det med ett leende. Livet suger emellanåt och det får man acceptera.

Vad menar du med att kämpa och inte ge upp? Fortsätta som vanligt?

Att ändra sin livsstil så att man mår bra är inte att ge upp. Däremot att bara fortsätta i samma spår fast man inte mår bra, det är att ge upp. 

Men jag kanske missuppfattade dig. 

Var medveten om dina begränsningar och anpassa din vardag och liv efter det. 

Tänk mindre med hjärtat och mer med hjärnan. 

Tänk noga igenom val som kommer att påverka dig under lång tid. 

Så...
Skaffa inte barn om du själv inte är fullt frisk. 
Skaffa inte barn med en partner som inte är fullt frisk. 
Skaffa ett jobb som inte kräver för mycket.
Skaffa inte utgifter som tvingar dig att arbeta 100%
Planera din vardag smart och lär dig uppskatta försenad belöning, dvs skjut inte upp en massa jobbigt skit. 
Köp inte en massa skit du inte behöver som belamrar ditt hem och gör det till ett helvete att hålla städat och rent.
Ha inte dåligt samvete över att säga nej. 
Se till att du har tid att göra saker som du mår bra av och som ger dig energi. 

Frågan/tråden gäller inte mig utan jag funderar på detta utifrån en person i min närhet som jag ser hamnat i den här situationen. Inte för att jag ska ge råd utan för att jag funderat en hel del för mig själv på vad hen skulle kunna göra annorlunda för att förändra sin situation. 

Och man ser ju i statistiken att allt fler blir sjukskrivna pga stress och jag tror inte det är arbetet som behöver förändras, det är kombinationen av arbete och livspusslet i övrigt. Samhällets lösning är ju ofta sjukskrivning men att sjukskriva någon från hens liv fungerar ju inte. Och känner man stress och press över anhöriga på olika sätt så hjälper ju inte sånt som att beställa matkasse eller leja bort städningen.

?Sedan början av 2010-talet har antalet stressrelaterade sjukskrivningar femdubblats i Sverige. I december var antal sjukskrivna på grund av stress högre än på över 17 år. Det är framför allt kvinnor som drabbas.?

Stressrelaterade sjukskrivningar ökar kraftigt i hela landet | If Skadeförsäkring (tt.se)

Kan bara svara från mig själv. Men att man får kanske tänka, som nån sa, lite mer med hjärnan än hjärtat en tid när allt sammantaget är för mycket. 

Det viktiga är att få saker att gå runt då. Gör storkok, så är veckoslitet med mat borta. Nä, inte kul att lägga halva helgen på det men det räddar veckorna. Sov tidigt. Skittråkigt när allt man gjort hela dan kanske är att jobba, plocka, rodda något  med äldre föräldrar och tvätta, men sömnen får en att gå runt mer än den där serien på Netflix. Och försöka utnyttja små tider till sånt istället - åker du buss till jobb? Lyssna på ljudbok då eller läs en bok. Går du till jobbet? Njut av vädret.

När allt tidvis känns för mycket i tillvaron tror jag på att skala ned, prioritera det man måste-måste, och inte släppa på sånt som mat och sömn även om man får offra roligare saker en tid. Och istället försöka att, hur klyschigt det må låta, njuta av små glädjeämnen.