Hur snygg anser du att du är?

Jag skulle säga att jag ser väldigt bra ut. Om jag ska jämföra mig med andra så ser jag ju att jag sticker ut på ett positivt sätt, och det har jag även förstått på den respons jag får från andra.

Enligt vad folk säger, så är jag välbevarad trots 45 år fyllda och trots att jag levt ett hårt liv. Jag har hyfsat bra hårväxt (än så länge) och har en frånvaro av "klassika" rynkor och jag har heller inte fått påsar under ögonen. Men så har jag också efter 40 känt ett starkt motstånd mot att "gubba till mig" som många av mina jämnåriga gör. Mitt hår är fortfarande mörkbrunt, med några enstaka gråa hår i tinningarna, som jag brukar klippa bort. Efter mycket intag av B-vitaminer och 2-3 ägg varje dag, samt mjölk (kalcium sägs ju vara bra för håret) har jag fått fylligare lugg, även om håret inte längre är lika tjockt som det var när jag var i 30-35-års-åldern.

Jag har börjat löpa och träna, och har definitivt en bättre fysik idag än jag hade i 20-års-åldern.
.

Ser betydligt yngre ut än mina 39, förmodligen tack vare bra gener och inga barn! Skulle säga en 8 en bra dag absolut trots övervikt, som sitter på dom "rätta" ställena. Har nyligen haft bröstcancer men med peruken och bus  på är jag fan snygg. 

Så ful att jag drar mig för att gå ut bland folk. Var man ful redan vid 25 är man ingen skönhet direkt vid dryga 50. Där andra satsar på att se bra ut när de vistas bland folk satsar jag på att se mänsklig ut.

Jag är ambivalent till mitt utseende. Bakifrån vill jag nog hävda att jag är väldigt snygg. Jag har väldigt snygg figur men är väl i bästa fall gullig på samma sätt som ett troll är gulligt i ansiktet. Fulsöt. Bakpotatis till näsa, "skev", alldeles för stora hörntänder och ena ögat är större än det andra.

Jag gör mig bäst i bikini med rånarluva.

Grå, alldaglig, sticker inte ut. Varken ful eller snygg.

Om jag fixar mig är jag vansinnigt snygg. Men annars ser jag ut som ett vrak ibland... Och då skiljer det ändå bara 15 minuters sminkande. 

Den där är svår. Jag är väldigt självkritisk och hittar alltid detaljer som gör att jag känner mej ful. Oftast kännet jag mej ok, men nästan aldrig snygg, Tror att det beror på att jag jobbade som modell under rätt många år som ung. Det påpekades hela tiden saker som skulle ändras på i utseendet. Håll in, sminka över, fota från hö den andra sidan blir inga bra bilder etc etc.

Idag är jag 35+ och har slutat med det nedbrytande jobbet, men det sitter kvar det där att det alltid finns något som man borde ändra på för att det ska vara perfekt. Rent objektivt vet jag att jag nog ser bra ut och jag får ofta höra det, men det hjälper inte. Inom mej känner jag mej oftast ful.