Gillar inte mig själv

 Att få barn kan vara rätt påfrestande och att dessutom träffa vänner som får dig att känna dig ointressant låter direkt dränerande. Att känna avund kan ofta vara ett tecken på att man behöver göra någon form av förändring. Under småbarnsåren kan det vara svårt att rent praktiskt få tid över, men du kan väl dagdrömma om hur du vill ha det när de blir lite äldre eller vuxna?
Om du verkligen vill träna så går det att göra hemma. Men kanske är det inte själva träningen du avundas dem utan att de trivs med sig själva? Alla som tränar trivs inte med att träna och mår inte bra av den träningsform de valt. Se nyanserna och måla dig själv i en färg som är ditt val och ingen annans. Drick inte eftersom du inte vill. 

Det är rätt lätt att sätta sig lite ? utanför? när man lever i ett familjeliv och allt bara rullar på och när sedan barnen blir mer självgående så upptäcker man att man har försakat sig själv på vägen och att ens egna drömmar har varit satta på paus. Låt dig inte stressas av hur andra lever sitt liv, jämför dig inte med dem för vem vet vad de egentligen känner eller står i livet. Många lever i en ytlig fasad och lever inte i sanning med sig själva så varför inte vara den som berättar för dina vänner hur du känner att du inte är riktigt nöjd med livet och att du behöver hitta tillbaka till din motivation. Är de riktigt bra kompisar så lyssnar dem, är stöttande och kanske känner någon igen sig trots den ? perfekta? fasaden? Folk pratar mycket om ålderskris, men jag tror att man kan krisa oavsett ( det har jag gjort) och att det någonstans är meningen och kroppens sätt att tala om att det är dags för en utveckling och det kan bara ske genom en förändring. Sätt små mål för dig själv tex drick inte när du inte vill, ge det en månad. Anmäl dig till Viktväktarn, kanske inte exakt den kosthållningen som du tror eller gillar men då har du något att se fram emot ( VV med fysiska träffar) och på köpet minskar i vikt, kommer hemifrån och kanske hittar en ny träningskompis! Kanske någon i tjejgänget också vill haka på? Och du, det är ok att tappa sig själv och du är inte ensam. Men det kan alltid bli bättre när man hittat viljan!

Man börjar göra det man mår bra av istället för det som förväntas av en.

Varför bryr du dig ens om att du kan uppfattas som tråkig? 

Sedan ser man också till att göra det man behöver, inte det man omedelbart vill.

Du mår bättre av att gå ner i vikt. Se till att gå ner i vikt då. 

Sedan ska man aldrig avundas duktiga människor. Man ska inspireras av dem. 

Det är väl egentligen en klassisk form av 40-årskris som drabbar både män och kvinnor (har själv haft en riktigt jobbig sådan). Man undrar var alla år tagit vägen och önskar att man hade levt livet mer som man velat. Men sådant går alltid att ta igen och åren efter 40 är väl egentligen den bästa tiden att göra det på. Då är man ju ändå fortfarande i yngre medelåldern och brukar ha goda möjligheter att ta igen sådant man upplever att man missat på olika plan.

Det handlar inte så mycket om att jag är rädd att andra ska uppleva mig som tråkig, utan att jag själv känner mig tråkig. 

Ja men kanske..Men grejen är att om jag försöker se allt utifrån sett och fundera på hur jag hade uppfattat mig själv och mitt liv så är det bara positiva tankar. Men det är som att jag har tröttnat på den jag är. Känner att jag vill förändras men vet liksom inte riktigt hur.

Gör något kul då! De människor som mår sämst brukar vara de som agerar minst för att nå sina drömmar.

Så lägg en rejäl insats på att förändra de delarna av ditt liv som du inte trivs med och förändra ditt sätt att leva för gott.

Jag har också varit där. För min del var lösningen att jobba på att försöka föryngra mig och "restaurera" mig, Att försöka få till en sorts revival av mina unga år. Trots 2 förhållanden bakom mig har det dock inte blivit att jag skaffat barn, bl.a. pga hur samhället ser ut idag. Så jag är väl "friare" på det sättet. Men att bryta invanda mönster överhuvudtaget kan göra att man trivs mer med sig själv. Att göra annorlunda och oväntade saker. Utmana sig själv och se vad man är kapabel till. Kanske hoppa på en utbildning eller gå med i en förening med folk som har samma intressen som en själv.

Bara det att komma in i ett nytt socialt sammanhang brukar göra att man "lyfter" lite som människa.

Känner väl inte att jag har tid riktigt. Barn, hem och jobb tar liksom över....