• Anonym (I)

    Hur bär man sig ens åt?

    Jag är gift sedan 10 år tillbaka men i relationen sedan 19 år.
    Vi har flera barn, har varit med om mycket genom åren och bär på en del trauma och sorg.
    Min lust/attraktion har gått lite upp och ned genom åren men alltid hämtat sig.

    Nu däremot har jag tappat allt. Jag älskar min man så oerhört men känner liksom inga romantiska känslor längre.
    Vi har inte haft sex på 1,5 år. Jag undviker honom och alla hans inviter. Jag vill verkligen inte att han tar i mig och ännu mindre ligga med honom. 
    Har försökt förmedla det men det slutar alltid med att han gör nya försök. 
    Det känns så hemskt att jag inte kan känna likadant. Att jag inte vill vara med honom rent sexuellt men att han verkligen vill. 

    Men sen till att skiljas. Jag menar rent ekonomiskt kommer det bli sjukt knapert för mig då jag har ett lågavlönat yrke. Sen hitta en bostad till oss båda där barnen också ryms. Förlora sin bästa vän och trygghet. Jag vet inte. Jag tänker hela tiden att det kanske vänder men känner samtidigt att det är elakt att han ska leva i ovisshet och inte veta om min attraktion och lust någonsin kommer tillbaka.
    Någon som varit i min situation?  Hur blev det för dig?

  • Svar på tråden Hur bär man sig ens åt?
  • Anonym (Agata Christie)

    Inte varit där men jag tänker att ni givetvis måste börja prata med varandra och du måste vara ärlig mot honom om hur du känner det och sen ta det därifrån. 
    Ge er båda en chans att reflektera över faktum och se om och hur ni vill och kan gå vidare. 

    Och du på ditt håll måste ju också klura på varför du tappat lusten och fundera på om du vill ha lust igen? Är det så att du hamnat i klimakteriet kanske det kan vara värt att testa hormoner etc. Inte enbart för sex utan för hela det paketet som kommer på köpet med bättre hälsa, livslust och möjlighet att rädda äktenskapet. Är du beredd att göra det? För det kommer nog som ett krav från din man. Att slippa skiljas kommer innebära uppoffringar och kompromisser för er båda två. 

  • Anonym (Strunta i pengarna)

    Jag tycker nog ni måste försöka prata om detta, om det inte är möjligt för er att reda ut på egen hand får ni kanske ta hjälp av en terapeut. Min upplevelse är att sex föder lust, så genom att ha sex blir man också mer sugen. Handlar det om att du inte har någon sexlust alls, eller att du inte känner sexlust till din man? Om du fantiserar om någon annan, känner du lust då? 


    Det är nog naivt att tro att man under en hel livstid tillsammans kommer känna samma brinnande attraktion till varandra. Det är ju dock en färskvara och något som behöver underhållas. Frågan du får ställa dig är väl helt enkelt om du tycker det är värt att jobba för det, eller om du vill släppa taget och ge upp. 


    Om än jag förstår att det måste vara jobbigt för dig lider jag något oerhört med din man. Att bli avvisad gång efter annan, men ständigt hoppas på mer, måste vara hjärtkrossande för honom. Det ekonomiska du nämner är helt ärligt inget du öht borde ta i beaktande, det ska inte vara en aspekt som påverkar ditt beslut. Det är att utnyttja honom, och det känns bara fel. 

  • Anonym (Ekonomin är en viktig aspekt)

    Ekonomin är helt klart en viktig aspekt eftersom TS inte bara har sig själv att tänka på utan även barn. Själv kan man ju bo i ett litet krypin och leva på linssoppa en period, men det kommer ju inte barnen att uppskatta när de är vana med något annat. 

    Hur mår du i livet för övrigt? Umgås du och din man på tumsn hand och gör roliga saker? Finns det någon form av sex du känner kan vara ok för att gå din man till mötes?

  • Anonym (Manboy)

    Berätta för honom att du vill vara kvar i förhållandet och älskar honom så mycket att du ger honom ett permanent "frikort" att ligga med vem han önskar, men inte dig!

  • Anonym (I)

    Det ekonomiska rör ju främst barnen, att jag ska kunna tillgodose deras behov.

    Angående lust så har jag lust, bara inte till honom. Jag skulle absolut kunna ligga, men inte med min man....

    Känns så svårt att prata om det då jag är så rädd att såra honom. Samtidigt blir han ju sårad av att ständigt bli avvisad.

    Nej jag vill inte att han ska ligga med någon annan så länge vi är gifta
    Ì

  • Anonym (Manboy)

    Det lär lösa sig av sig självt, har han inte redan älskarinna så är det inte långt borta. Att ha en man enbart som ekonomisk födkrok är så jäkla själviskt. Han tillgodoser dina behov, men du skiter i hans! Hoppas att karman hoppar upp och slår dig i bakhuvudet...


    Anonym (I) skrev 2023-04-04 02:56:20 följande:

    Det ekonomiska rör ju främst barnen, att jag ska kunna tillgodose deras behov.

    Angående lust så har jag lust, bara inte till honom. Jag skulle absolut kunna ligga, men inte med min man....

    Känns så svårt att prata om det då jag är så rädd att såra honom. Samtidigt blir han ju sårad av att ständigt bli avvisad.

    Nej jag vill inte att han ska ligga med någon annan så länge vi är gifta


  • Anonym (I)

    Nä men skärp dig! Jag lever inte på min man, vi lever tillsammans och delar på alla utgifter. 
    Blir jag själv så ska jag dra hela det ekonomiska lasset själv, det gäller ju honom med. Vi får båda sämre ekonomisk standard av att skiljas.
    Jag menar bara att det såklart väger in då man har barn. Att det inte är så "bara" att flytta isär.
    Sen absolut skulle min man klara sig bättre för att han tjänar mer..

  • Anonym (Kan du)

    Kan du runka av honom då? Det gör jag med min man när jag inte vill ligga

  • Mimosa86

    Vari ligger motståndet att vara nära den du älskar?

    Ni har ju varit fysiska tidigare, vad hände? Kan ni börja med små steg? Hålla varandra i handen? stryka en kind? En kram? Sova i varandras famn? Små små ömhetsbetygelser i vardagen? uppskattande ord?

    kan det vara så att du behöver ut och få annan stimulans? Träffa vänner mer? Unna dig en fika ute själv? Gå en spännande kurs? börja träna /idrott?  så du får mer energi att orka familjelivet med alla barn 

  • Anonym (Bästa jag gjort)
    Anonym (I) skrev 2023-04-03 20:51:21 följande:
    Hur bär man sig ens åt?

    Jag är gift sedan 10 år tillbaka men i relationen sedan 19 år.
    Vi har flera barn, har varit med om mycket genom åren och bär på en del trauma och sorg.
    Min lust/attraktion har gått lite upp och ned genom åren men alltid hämtat sig.

    Nu däremot har jag tappat allt. Jag älskar min man så oerhört men känner liksom inga romantiska känslor längre.
    Vi har inte haft sex på 1,5 år. Jag undviker honom och alla hans inviter. Jag vill verkligen inte att han tar i mig och ännu mindre ligga med honom. 
    Har försökt förmedla det men det slutar alltid med att han gör nya försök. 
    Det känns så hemskt att jag inte kan känna likadant. Att jag inte vill vara med honom rent sexuellt men att han verkligen vill. 

    Men sen till att skiljas. Jag menar rent ekonomiskt kommer det bli sjukt knapert för mig då jag har ett lågavlönat yrke. Sen hitta en bostad till oss båda där barnen också ryms. Förlora sin bästa vän och trygghet. Jag vet inte. Jag tänker hela tiden att det kanske vänder men känner samtidigt att det är elakt att han ska leva i ovisshet och inte veta om min attraktion och lust någonsin kommer tillbaka.
    Någon som varit i min situation?  Hur blev det för dig?


    Jag skiljde mig. Kände inget för min exman längre, blev äcklad när han tog i mig. Vi hade inte sex på flera år. 


    Det blev en jobbig skilsmässa, fattigt var det men bästa beslutet jag tagit. Min exman är tyvärr fortfarande bitter 8 år senare, har noll relation med barnen. Jag har en ny partner sedan några år som är mitt livs kärlek, vi har en fantastisk relation och han är en kanonbra bonuspappa. Barnen älskar honom.

  • Anonym (I)

    Alltså det har absolut funnits närhet och sex, men det har försvunnit. Idag blir jag bara äcklad. Alltså av min man, inte av tanken på sex.
    Jag kan inte ge en kram eller ta hans hand för då blir det direkt att han vill ligga. 
    Jag vill liksom inte heller runka av honom pga det gör mig äcklad.

    Det är synd.. jag vet inte hur jag ska göra

  • Anonym (Hejsan)

    Inte varit i en situation med barn. Dock dålig lön och det löser sig alltid.
    Tyvärr så har jag svårt att se att sexuella känslor kommer tillbaka. För min del funkar det iallafall så, när det är dött så är det dött och jag såg den jag lämnade som en bror. Jag blev liksom glad när jag upptäckte att han kollade på porr i smyg. Cool

  • Anonym (Chans)
    Anonym (I) skrev 2023-04-04 17:50:16 följande:

    Alltså det har absolut funnits närhet och sex, men det har försvunnit. Idag blir jag bara äcklad. Alltså av min man, inte av tanken på sex.
    Jag kan inte ge en kram eller ta hans hand för då blir det direkt att han vill ligga. 
    Jag vill liksom inte heller runka av honom pga det gör mig äcklad.

    Det är synd.. jag vet inte hur jag ska göra


    Ge han och dig en chans. Ha sex med honom. En gång i veckan åtminstone under ett par månader. Har du inte hittat tillbaka till din lust för din man så föreslår du parterapi. Funkar inte parterapi heller så pratar ni om skilsmässa. Att bara gå o inte säga något eller aktivt försöka är inte schyst mot varken er, din man eller barnen. Man gör allt man kan. Och som någon sa, lust föder lust. Jag hade själv en lång period utan lust för min man men den vaknade faktiskt till liv. 
  • Anonym (Bästa jag gjort)
    Anonym (Chans) skrev 2023-04-04 19:41:54 följande:
    Ge han och dig en chans. Ha sex med honom. En gång i veckan åtminstone under ett par månader. Har du inte hittat tillbaka till din lust för din man så föreslår du parterapi. Funkar inte parterapi heller så pratar ni om skilsmässa. Att bara gå o inte säga något eller aktivt försöka är inte schyst mot varken er, din man eller barnen. Man gör allt man kan. Och som någon sa, lust föder lust. Jag hade själv en lång period utan lust för min man men den vaknade faktiskt till liv. 
    Fast det är skillnad på att inte ha lust och att känna sig äcklad när någon tar i en. Att ha sex då föder inte lust
Svar på tråden Hur bär man sig ens åt?