Bipolär sambo

Hej!
Jag och min sambo har bott tillsamman i 15 år och har barn ihop.
Min sambos farmor var bipolär och hennes far är det men fungerar bra med medicin. Jag har ganska tidigt märkt vissa tendenser hos min sambo att hon svänger åt olika håll. Ena dagen är allt fantastiskt bra och några dagar senare är allt skit.
För några månader sen fick hon "hjälp" hos Psykiatrin och fick medicin som totalt gjorde henne helt förändrad på ett negativt sätt. Allt jag gör eller gjort tidigare är skit! Jag är orsaken till alla problem hon har nu. Jag vågar knappt säga något utan att hon ska få ett utbrott och klaga på mig. Så har det varit tidigare i perioder men då har det släppt efter ett tag och sen hon är så kärleksfull som hon är (i "normal" tillstånd). Men nu har det hållt i sig så länge att barnen kommer till mig och är rädd att vi ska separera, de vill inte bo varannan vecka.
Är det någon annan som upplevt samma?
Jag börjar bli desperat och vet inte hur jag ska göra. Jag kan inte prata med min sambo för det vänds mot mig hur "försiktigt" och "snällt" jag än försöker framföra min tankar. Allt är mitt fel. Jag har sagt det eller gjort det och det bästa för henne var om hon fick vara ifred någonstans utan oss (jag och barnen) 
Jag vet inte hur jag ska gå vidare. Jag fokuserar på våra barn just nu så att de har det bra, men samtidigt ser jag hur min sambo lider.
Har någon tips på hur det är att leva men en som har bipolär sjukdom så tar jag gärna råd!
/MVH Desperat