Han vägrar skaffa bil och körkort av olika anledningar - Ekonomi, miljö och rädd för olyckor

Jag tänker att det där resonemanget funkar om man bor väldigt centralt med nära till allt och är nöjd att hålla sig där.

Jag bor på landet. Åker buss så mkt jag kan men bil är en nödvändighet här, särskilt med barn. Cykelvägar finns inte, man får cykla på en tungt trafikerad väg utan vägren om man ska cykla någonstans. 

Antar att han också inte vill åka buss då med tanke på trafikrisker? 

I mitt jobb behöver jag också ha körkort och kunna hyra en bil för att ta mig dit jag behöver, att sakna körkort begränsar även vilka jobb du kan få.

Jag har haft körkort i 10 år och kört bil kanske sammanlagt 10 tillfällen. 
Men många jobb kräver körkort så det är bra att ha om jag behöver byta jobb framöver 

Han jobbar och bor centralt, ja.
Han åker aldrig buss. Jag har känt honom ett tag, men vi har börjat dejta nyligen. Så jag vet att han vägrar åka buss. Jag vet inte om det handlar om olycksrisken, men han har sagt att det är onödigt att spendera pengar på sådant, som han kan promenera till, har han sagt.

Men menar du att han lever exakt hela sitt liv inom en 10-km-radie då ungefär? 

Jag tycker det ör stor skillnad på att skaffa körkort och att skaffa bil. Vi uppmuntrade båda våra barn att ta körkort. Båda har varit utan bil länge, dottern är det fortfarande . Men att kunna köra bil vid behov är värt mkt. Dottern har jobbat i restaurangbranschen och att sluta sent ute på landet utan bil är inte en hit t ex. 

Så jag tycker han resonerar knäppt. Men om det bli ni så har i alla fall du körkort, vilket är bra. 

Han låter faktiskt lite udda. Begränsad. Är han snål? Vad jobbar han med?

Jag och min man har ingen bil. Vi har båda körkort och har hyrt bil någon enstaka gång, men vägrar bil av ekonomiska och miljömässiga skäl. 

Någon fnös "ja, det funkar ju om man bor centralt", men vi har VALT att bo centralt för att inte vara beroende av att ha bil. Vi har barn, och åker ofta ut på utflykter, såklart med cykel, buss eller tåg.

Det fungerar bra.

Jag ser det som väldigt begränsat att vägra åka bil eller buss. Man kan ju inte röra sig i särskilt stort område. 

Det funkar väl om man bor väldigt centralt, jobbar på samma ställe, inte har några barn som ska till aktiviteter och/eller förskola. 

I mitt liv skulle dock avsaknad av körkort och bil göra det svårt, lägg på en bussvägran på det så skulle det inte fungera alls. 

Det är rätt många som inte har körkort. När jag var ung skulle typ alla ta körkort men jag ser på mina barn som är runt 20-årsåldern att varken de eller de flesta av deras vänner, tar körkort. 
Bor man så det funkar med cykel buss osv så är det väl helt ok? 

Vad som inte är ok däremot (tycker jag), är om man blir tillsammans med nån som har bil och så plötsligt måste den vara chaufför hela tiden, och att partnern blir bekväm. Jag dejtade en man på annan ort ett tag och jag hade bil men inte han. Vi åkte till varann varannan gång, han fick då ta tåget. Det var smidigt men han behövde först ta lokalbuss till tåget, åka tåget och sen ta lokalbuss eller gå, för att ta sig hem till mig. När jag åkte till honom tog jag bara bilen och åkte från dörr till dörr. Efter några månader märkte jag att han hellre ville att jag skulle komma dit än han till mig och det var just böket med att ta sig till/från tåget han tyckte blev tradigt. Jag åkte då oftare dit, och ibland åkte vi hem till mig, från honom, mitt under helgen för att jag hade bil. 

Hördu, jag fnös inte. Sluta lägg känslor på andra.

Nu valde ju också TS kille att inte heller åka buss, vilket gör det svårare.

Jag kör bil sällan, vi köpte hus på landet för att det i sig gjorde att det blev närmre till den lokala förskolan, att det var en tryggare miljö för dem än i den stad vi bor en bit utanför och att vi ville ha gångavstånd till skog och sjö. Så vi använder inte bilen för korta turer utan den planeras för storhandingar och liknande.