Inget bra verkar hända mig

Hej. 

Jag har lite svårt att tolka din text, så då tänker jag att du inte riktigt förstår dig själv heller. 

Du tror att du är ful, men har fått komplimanger på sistone, varav ett exempel är att du är "söt som nörd" . Det tycker jag var konstigt sagt. Något som en ung person skulle säga på högstadiet. Men alla har omogna sidor. 

Du kände ett antal ensamma människor tidigare som det går bättre för socialt nu.  Det verkar som om de har valt bort dig. I så fall är det bara att acceptera. Jag känner igen att det inte är roligt att upptäcka att människor gått vidare men sånt är livet. 

Det finns samtidigt ett antal människor omkring dig som berättar för dig att du ska nå dina mål. Vilka är de? Gillar du dem? Jag tycker att de verkar störiga att ha omkring sig när man söker. Kan du distansera dig och tänka att det handlar om dem och inte om dig? Eller ligger det något i vad de säger? 

Du går en IT-kurs med killar och låter inte överdrivet begeistrad men vet inte vad du vill göra istället. Ödet är oftast emot dig. Det låter som om du känner dig maktlös inför din situation, är det korrekt? 

Okej. Är det viktigt för dig att du blir något speciellt? Det kanske blev lite som en ungdomlig drömvärld ni byggde upp tillsammans, och som du nu har vaknat lite från?

De flesta människor ser bra ut men är inte jättesnygga. Kanske har du lite orealistiska förväntningar på mycket, som byggts upp via nätet? 

Jag ser det som positivt att du uppskattar din utbildning. IT-kunniga kommer nog alltid att behövas. 🙂

Livet bara förbättrar sig för alla omkring mig. De personer som jag känner som var ensamma tidigare hittar alla sina personer och blir inbjudna till saker som jag endast kan drömma om. Samtidigt kan jag bara inte hitta någon som skulle vilja vara vän med mig (jag har försökt i princip överallt). Jag blir inte tagen seriöst av personerna i min miljö, vilket leder till att jag inte kan åstadskomma någonting (går på en IT kurs och är tagen mindre seriöst pga att jag är tjej. Känner att jag missar mycket på detta). Jag vet inte vem jag är menad att vara, och såklart finns det heller ingen som förstår mig. Jag har ingen idé hur jag kan gå framåt karriärsmässigt och kommer med högst sannolikhet sluta som en inte alls så unik person som aldrig gjorde någonting speciellt i livet.
Alla säger bara att jag ska ta plats mer och jobba mot mina mål, men det fungerar bara inte. Fortfarande ensam och jag vet inte ens vilka mål jag vill ha. Det hjälper inte heller att jag är med högst sannolikhet ful. Fick några komplimanger på sistone men det enda jag fick från en främling nyligen var "du ser ut som en nörd" och efter att jag frågade om det var dåligt sa han bara "nä du är ändå söt".

Ville bara kasta ur mig allt det där. Jag har gått på en psykolog vilket förbättrade mitt mående men fortfarande kan jag se hur ödet är oftast emot mig