Partner som blir arg

Det är inte bra att hon reagerar med att bli arg, så klart. Det måste hon hitta ett annat sätt att hantera. 

Däremot kan det tyvärr vara ganska påfrestande att ha en partner med de problem som du räknar upp, det får du ha viss förståelse för, från din sida. Vilka strategier använder du för att tex kompensera för det dåliga minnet? 

Det är en balansgång, tycker jag. Den som har en diagnos eller sjukdom har ett ansvar att söka hjälp och ta emot hjälp och göra sitt bästa. Sedan ska naturligtvis partnern vara förstående och stöttande. 

Kan du ge lite exempel på vad hon blir arg på?

Jag kan bli arg och irriterad på mig själv när jag glömmer något och det är nog en naturlig reaktion på att saker och ting blir mer komplicerade än de hade behövt vara. Hur man sedan hanterar dessa känslor är förstås viktigt och det är aldrig ok att hålla på att skälla eller bli aggressiv.

Samtidigt så är det viktigt att du visar vad du gör för att hantera dina diagnoser och minimera de negativa effekter dessa kan ha för din partner. Om du lägger ett större ansvar på henne för att ta hand om saker som du har svårt för så är det rimligt att du kompenserar genom att göra mer av sådant som du kan göra (även om det är tråkigt).

Jag är sedan många, många år gift med en man med adhd och det funkar hur bra som helst. Jag vet att han gör sitt bästa, jag tar ansvar för saker som jag vet är extra krävande för honom och han gör massor för att kompensera detta så att arbetsfördelningen blir juste. Vi använder våra styrkor för att kompensera varandras svagheter och vi är jämbördiga partners fullt ut. Det och vi har en generös budget för att ersätta alla solglasögon, telefoner och plånböcker som han tappar bort.

Hon blir väl irriterad för hon upplever att du inte gör något åt situationen. Självklart kan du påverka din situation. Förbättra din ork och energi så att du blir mer produktiv och mår bättre.

Om hennes beteende är legitimt kan inte jag svara på men tycker att du gör det för enkelt för dig i trådstarten. En diagnos är inget frikort utan en orsak att anstränga sig mer än alla andra.

Hur många mobillarm använder du i vardagen?

Vilka rutiner har du för att se till att du inte glömmer viktiga saker som nycklar, mobil osv?

Hur har ni styrt upp hushållet/handling/planering/mat osv?

Har du fått hjälp för dina diagnoser?

Min man skulle troligen glömma sin egen skalle om den inte satt fast men han klarar ändå av det som behövs i hushållet.

Detta eftersom han inte skyller på sitt dåliga minne utan tar tag i matveckan med hjälp av lista på maträtter vi brukar laga, lista på standardinköp ordnade så som affären är uppställd, han inventerar kylen innan han handlar och han stämmer av med mig om något inte finns/han inte hittar, istället för att bara köpa vadsomhelst eller fel märke.

Du skyller alltså på dina diagnoser för att slippa ta ansvar för hemmet och annat som behöver fixas? Tro fan att hon blir sur, det hade jag också blivit. Dags att växa upp om du överhuvudtaget ska ha en chans att vara med en tjej annars kan du gott och väl leva och bo ensam!

Vad får du för hjälp, hur jobbar du själv för att må bättre och få livet att fungera bättre?

Alltså såhär, jag tror att det är viktigt att förstå 1) vad hon blir arg på 2) vet hon om hur dina diagnoser påverkar dig?
För någonstans är dina diagnoser en del av den hon valt att bli tillsammans med och behöver acceptera. Blir hon arg och irriterad på det hon redan vet om är det en psykolog eller vän hon behöver prata med. Om hon blir arg på något annat så ligger det på henne, och jag hade funderat på om jag tycker att jag förtjänar det. Att hon blir arg kan spegla kontroll :)

Lite hårt att tilltala en människa med dessa problem på det sätt du gör dock.