Skriva av sig till någon som gjort slut

Du kan skriva dagbok till dig själv, men hålla på och trakassera ett ex med massor av text är faktiskt inte ok (inte helt normalt ärligt talat). Man får liksom processa sina tankar och känslor på annat sätt. De personer du beskriver har väl troligast inte varit ett dugg intresserade av det du skrev? Men andra ord hjälper det dig ändå inte att skicka till dem. 

Efter att jag blev dumpad av min första sambo så försökte jag kontakta honom några gånger för jag behövde förstå vad som hänt men det slutade bara med att han tog avstånd helst från mig och det blev så infekterat att han flera år senare bytte sida på gatan när vi sågs på stan. 

Många år senare lämnade jag en relation och då blev jag mottagare av långa utläggningar från mitt ex och insåg hur otroligt obekväm det fick mig att känna. Jag försökte göra ett schysst uppbrott, det var inte elakheter eller otrohet inblandat utan känslorna var helt enkelt slut. Men den förklaringen räckte inte för honom och jag skrev långa analyser över sina egna brister i förhållandet och allt han borde gjort annorlunda. Och till slut gjorde ju det att jag blev den som tog avstånd för han kunde inte förstå att jag inte hade svar på hans frågor. Nu är han bitter på mig och på något vis dubbelt sårad trots att det inte alls var min mening.

Man behöver ofta bearbeta ett uppbrott men det bör inte göras med personen som lämnat. Man får ta den dialogen med vänner eller en psykolog om vännerna inte räcker till.

Jag har svårt för grejen "att skriva brev" generellt. Det är så passivt aggressivt och omöjligt för personen att bemöta på rimligt sätt. Det är ju bara en metod att dumpa över sina känslor utan att själv behöva stå till svars för mottagarens reaktion eller känslor på brevet.
Man får liksom göra slut utan att motivera det, även om det kanske är schysst att berätta varför. Det är upp till den andra parten att hantera sina egna känslor kring det. 
Vad förväntar man sig liksom? Att få ett brev tillbaka? och sen då? Ska ni börja brevväxla?
Jag "gjorde slut" med en vän för några år sedan och hon skrev då ett långt brev med en massa påståenden om vad som hänt som säkert var sanna ur hennes perspektiv men inte alls stämde med hur jag upplevt situationerna. Det gick liksom inte att svara på men det gjorde mig mer säker på att jag fattat rätt beslut att inte umgås med henne mer och jag fick bekräftat att hon var helt omöjlig att ha med att göra. 

Så frågan är vad det är man vill uppnå. Om det är att tippa över sitt känslomässiga kladd på någon som tydligt markerat att hen inte vill ha det så är det ypperlig. Om man vill bearbeta sina känslor kring det som hänt är det en värdelös metod och man bör hitta stöd någon annanstans. En vän eller kanske psykolog.

Jag skulle säga att det är ganska vanligt att vilja skriva, förklara och ställa tusen frågor när man blivit lämnad. Jag har varit där själv och det tog  ett bra  tag innan  jag förstod att det var lönlöst. Man får ändå inte de svaren som man tror ska göra underverk och förståelse. Såna gånger  behöver man kunna prata med någon annan för att det inte ska övegå trakassering. 
Nu med sms är det väldigt lätt att passera gränsen med vad som är ok. 

Tycker absolut inte det är okej. att du känner skam är det minsta du borde känna

Jag tycker att skriva kan vara bra för egen bearbetning, men jag tycker inte man kan kräva att den andre ska ta emot allt sånt. Och en del män är hur som helst inte mentalt mogna nog för det i vilket fall. 

Mina mentala spyor hanterar jag alltså själv- eller annars tala med vänner eller psykolog.