31 år i ny relation, stressad över att börja skaffa barn

Mina tankar:

Eftersom han har barn sedan tidigare - dessutom ett litet barn - är det nog bra om det verkligen hinner bli en riktigt stabil och säker relation mellan dig och karln innan det är dags att börja försöka. Du skriver att du gärna vill börja försöka inom ett år, medan jag tänker att det snarare är rimligt att fundera på att flytta ihop om kanske ett år, och sedan gärna bo ihop i ytterligare cirka ett år innan försöken påbörjas. I det läget vet du hur han verkligen är i vardagen (och han hur du är i vardagen). Hans barn lär känna sig trygg med er bonusfamilj och har lärt känna dig ordentligt. Du har fått se om han är en bra och vettig pappa till sitt barn (eller om han tvärtom kanske är rätt kass som förälder och tycker att du ska ha en mammaroll till hans barn). Ni hinner gå igenom den ekonomiska biten, fundera kring hur ni vill ha det om en av er dör och då skriva testamente kring den biten o.s.v. OCH allt det har ni mest troligt tid för eftersom du skriver att det "bara" är ett barn du (ni?) vill ha - för blir det strul så har ni ändå i det läget gott om tid på er att försöka.

Jag tänkte skriva ett inlägg om vikten av att skynda långsamt i ert läge. Men fjanten hann före och skrev exakt det jag tänkte.

Var rädd om er relation, och om hans barn. Det här är inget ni ska kasta er in i. 

Nu kommer jag nog få hat. Men mitt liv och mina beslut :) Jag levde i en relation som tog slut när jag väntade min minsting. Så jag har två barn med mitt ex. Innan jag födde minsta barnet hann jag träffa en ny kille. Han har försökt skaffa barn i väldigt många år med sitt ex. Dom gjorde även provrörsbefruktning men det resulterade aldrig i några barn för dom. 

Pga vissa omständigheter flyttade jag in hos min nya kille innan sista barnet föddes. Vi är jättekära, vi båda är en bit över 30 och han har så långe drömt om att få barn så bestämde vi att vi inte skyddar oss och blir det barn är det välkommet. Så 13 månader efter minstingen kommer våran bebis. För oss var det rätt att försöka så tidigt. Han är dessutom en väldigt bra bonuspappa som tar sig an båda barnen. 

Hur länge du bör vänta kan bara du och killen avgöra. 

Prata med honom. Kanske fråga om han börjar känna sig redo att försöka? Han kanske också vill försöka nu snart. 

Sådant är ju individuellt.  Känner flera som skaffat fort och som det gått bra år senare, känner även flera som varit ihop länge och separerat strax efter att barnet kommit.
Om vi börjar försöka om ett år kommer jag ju i bästa fall bli gravid efter att vi varit tillsammans i två år, och förmodligen längre då jag pga åldern inte lär bli det på första försöket.

S: vad fint att det gick bra för er att börja tidigt! Så kul att höra! Men hur började ni prata om det?

Kom det på tal från hans sida?  Vet inte hur jag ska ta upp frågan, blir så nervös och får inte fram ett ord typ.

Vet att hans ex var 37 när de fick sitt första barn och vet inte varför de väntade så länge, men hoppas han inte tror jag vill vänta tills jag är i den åldern.

Att stressa så mycket är inte hälsosamt för dig, du är 31 inte 41.

Det kan gå jättebra om det blir ett oops men när det är ett annat barn inblandat får man bygga en stabil grund först.

Ja, precis! Frågan är hur länge det kan ta också. Är ju bra för alla inblandade om grunden är stabil

Eftersom hans barn redan är fyra så kommer hen vara minst sex år när det kommer ett syskon så det tåget har gått för länge sedan.

Avvakta hellre ett tag till, ni bor inte ens tillsammans.

Vissa kan ha svårt att få barn redan vid 30 medans vissa är väldigt fertila många år till. Men ju äldre man blir ju mindre fertil blir vi kvinnor. Ni får nog ha det i åtanke att det kan gå på första försöket men ni kanske inte blir gravida heller. 

Jag och min kille tog väl aldrig upp det till diskussion. Utan när minstingen föddes hade vi oskyddat sex några gånger. Jag var ärlig mot honom och sa att om jag blir gravid vill jag inte göra abort. Sen när vi hade sex en gång frågade han bara om han får komma i mig och jag sa att om han är redo för en bebis får han det.

Intressant, för ett tag sedan frågade han om han får komma i mig, jag sa att jag inte har något skydd (men det måste han ju ha vetat då vi träffats i några månader). Så kan hända att han inte hade tyckt en graviditet vore helt ovälkommen. Han är ju inte purung heller även om fertiliteten inte droppar på samma sätt för honom