Att ge tips hur någon ska bete sig på fest…

Hej!
Var på en fest igår med för mig kända och okända personer. Efter en stund kom en okänd fram till mig och sa att jag verkade så försiktig och att hon var rädd att vara för framfusig. Jag sa att det inte är någon fara och att hon inte behöver tänka så. 
En stund senare kom hon fram igen och upprepade detta och la till att det märktes att jag var obekväm och ovan vid detta umgänget. Jag svarade att jag är medveten om att jag inte hörs och syns mest men inte var obekväm utan tyckte det var kul med fest. Då sa hon att mitt kroppsspråk sa något annat och visade vad hon menade och sa att jag skulle ta för mig mer, hälsa på folk (vilket jag iofs gjorde) m.m. Jag tog ganska illa upp över det här och undvek henne sen.

Jag tycker det är lite kämpigt i vissa sociala sammanhang, men låter inte det hindra mig från det jag tycker är kul och gör så gott jag kan. Igår hälsade jag t.ex på alla, tackade och berömde maten, svara på tilltal och ställde några frågor, satte mig med flera okända, drack lagom mycket, och lämnade festen bland de sista.

Någon som har tankar om det här?
Har ni varit i liknande situationer som min eller hennes?
Hur kan man bemöta det hon sa?
Överreagerar jag som tog illa upp?

Hon gick över en gräns här, om hon inte kände dig sen innan. Ett jäkla tjat rentav, från henne - undrar vad syftet var? 

Skulle också tagit illa upp, vad kränkande! Som om extrovert beteende alltid vore bättre än introvert! 

Jag var med om nästan exakt samma grej en gång och det satt som en tagg i mig länge. Han som kommenterade mig hade dock grav Asperger fick jag veta sedan, och ibland innebär det väl en större tendens att vara brutalt ärlig. 

Nej, du överreagerar inte.. Du är som de flesta och tar illa vid dig utav hjälp du inte ville ha. 

Kollar vi dock på hur hon la upp det, så gick hon väldigt försiktigt fram. 

Hej!
Var på en fest igår med för mig kända och okända personer. Efter en stund kom en okänd fram till mig och sa att jag verkade så försiktig och att hon var rädd att vara för framfusig. Jag sa att det inte är någon fara och att hon inte behöver tänka så. 
En stund senare kom hon fram igen och upprepade detta och la till att det märktes att jag var obekväm och ovan vid detta umgänget. Jag svarade att jag är medveten om att jag inte hörs och syns mest men inte var obekväm utan tyckte det var kul med fest. Då sa hon att mitt kroppsspråk sa något annat och visade vad hon menade och sa att jag skulle ta för mig mer, hälsa på folk (vilket jag iofs gjorde) m.m. Jag tog ganska illa upp över det här och undvek henne sen.

Jag tycker det är lite kämpigt i vissa sociala sammanhang, men låter inte det hindra mig från det jag tycker är kul och gör så gott jag kan. Igår hälsade jag t.ex på alla, tackade och berömde maten, svara på tilltal och ställde några frågor, satte mig med flera okända, drack lagom mycket, och lämnade festen bland de sista.

Någon som har tankar om det här?
Har ni varit i liknande situationer som min eller hennes?
Hur kan man bemöta det hon sa?
Överreagerar jag som tog illa upp?

Det handlar inte om dig utan om hennes egen osäkerhet kring hur hon skulle förhålla sig till ditt beteende/din personlighet. Hon kunde inte känna igen sig i dig eller veta hur hon skulle bete sig i relation till dig så därför kände hon behov av att ändra dig till att bli någon som hon kan hantera. Helt enkelt enormt bristande empati och social kompetens från hennes sida.