Hej,
jag undrar bara av nyfikenhet om ni eller någon som ni känner får hjälp ifrån sin familj rent ekonomisk. Jag är mest nyfiken på om ålder på minst 25 år får hjälp och klar med sina studier och jobbar.
Hjälp antingen med räkningar eller kanske får mat eller till och med en eller flera matkassar.
Tack för svar!
Jag på försörjningsstöd får mer i prylväg än mitt syskon med jobb. Hade det varit kris hade denne fått hjälp efter förmåga men det är en vuxen person med heltidsjobb så vad denne får mer än pengar är tid. Hjälp med saker. Inte ens jag är så bekväm med att jag får saker som behövs. Ge till räkningar eller matkassar skulle jag räkna som kris, enstaka tillfällen.
Jag är 40+ och jag känner en person som överhuvudtaget någonsin behövt eller fått hjälp. Och det är mitt yngsta syskon. En ganska verklighetsfrånvänd och bortskämd person som (tyvärr) vuxit upp under år då våra föräldrars förutsättningar ekonomiskt var väldigt annorlunda från när jag var liten. Det skiljer 13 år på oss.
Våra föräldrar är medvetna om det men eftersom hen är yngst och alltid kommer vara så är det väl en kombination av att de faktiskt har bättre ekonomi och att den lilla alltid kommer kännas liten ...typ. Men det gör ju att hen aldrig har incitament att ändra sitt beteende heller.
Nu senast så köpte hen bil och skaffade jobb ganska långt från hemmet, vilket blivit extra tufft när räntan på billånet ökat jättemycket OCH även drivmedel blev dyrt. Och mat. Och boende. Så det är mer regel än undantag att mamma & pappa går in och "hjälper till".
Hen vet vad vi andra syskon tycker, hen hör sällan av sig till oss om den här sortens frågor längre då hen inte vill höra oss säga "vad var det jag sa". Det har ingen av oss andra (vi är fyra helsyskon) någonsin sagt även om jag förstår känslan. I det här fallet framstår vi nog som ganska torra om än förståndiga och lite mer realistiska. Vi har som sagt haft andra förutsättningar som vi fått rätta oss efter, vi har försökt utbilda oss, skaffa stabila jobb och aldrig köpt på kredit eller lånat mer än vi klarat av.
I mina kretsar är det väldigt vanligt att föräldrarna köper första bostaden, första bilen, fyller sparkontot med första miljonen, bjuder på utlandsresor, betalar bröllop och andra stora fester, osv osv osv när barnen är mellan 25 och 50 ungefär, oberoende vad barnen gör och hur mycket pengar de drar in.
Mina föräldrar brukar bjuda med oss syskon med familjer på semester varje år. De har en helt annan ekonomisk situation och vill ha en typ av resor som vi inte skulle kunna ha råd med. De vill ju dessutom gärna ha med oss och tillbringa semestern med sina barnbarn.
Skulle jag behöva hjälp med något annat tvivlar jag inte på att de skulle hjälpa även ekonomiskt, men det har inte inträffat.
Jo jag och mina syskon har fått ekonomiskt stöd av våra föräldrar men inga hiskeligt stora summor. Det har varit någon gång när drastiska händelser har påverkat oss. Som tex skilsmässa eller andra oförutsedda händelser som inte gått att påverka eller veta på förhand. Är uppvuxen med att alltid be om hjälp hemma först, dvs från föräldrarna. Våra föräldrar stod också för att självhjälp är den bästa metoden dvs hur vi själva skulle kunna lösa våra problem mer långsiktigt och hjälpte oss med det på olika sätt. De var inga höginkomsttagare men gjorde vad de kunde för att finnas till på bästa sätt så inte problemen blev större än de behövdes, Jag fick matkasse någon gång också när det var som sämst ett tag men inget som jag bad om, det var jag gör stolt över. Jag har också hjälpt mina föräldrar, inte ekonomiskt utan med andra saker som när de blev äldre, kändes bra att kunna ge tillbaka . Jag är själv ingen höginkomsttagare och är dessutom helt ensamstående så jag kommer omöjligt kunna köpa mitt barn en lägenhet eller bekosta dyra resor i framtiden mm men kommer självklart att hjälpa till så som mina föräldrar gjorde som har gagnat mig att tro på min egna förmåga och vara tacksam för det jag har och kan vad jag kan åstadkomma med min egen kraft. Visst vill jag kunna ge ALLT men livet ser inte ut så för alla.
I familjer där det finns pengar så kommer det naturligt- när man har ett överflöd, varför inte göra sin familj glad? Det är ju när barnen sätter bo och bildar familj som pengar gör mest skillnad, inte om de ska vänta på arvet först och då får pengarna runt 50-60, kanske.
(Lyssna gärna på podden Rika Tillsammans, där samma logik framförs)
Min svärfar är en klok person och såg till att hans tre barn fick varsin miljon att dra ner bolånet med strax innan 40, det gjorde mycket skillnad för alla hushållen. Sen ökar man sina egna investeringar med motsvarande istället och får bra utväxling på de pengarna.
Vi kommer att lämna vidare den generositeten till vår son, och han har det startkapital som vi själva hade önskat oss när vi var yngre.
Hej,
jag undrar bara av nyfikenhet om ni eller någon som ni känner får hjälp ifrån sin familj rent ekonomisk. Jag är mest nyfiken på om ålder på minst 25 år får hjälp och klar med sina studier och jobbar.
Hjälp antingen med räkningar eller kanske får mat eller till och med en eller flera matkassar.
Tack för svar!
Jag fick typ inget när jag fyllde 18 år. (Eller ja jag fick väll ca 800kr för att "shoppa lite" ) medans vänner fick pengar till körkort, sparpengar osv osv. Jag var bitter i mååånga år för de att jag fick så lite och betalade mitt körkort själv osv.
Började få större summor av mina föräldrar i ålder 30+, och får det tillfälligt nu. (Hemma med två små barn).
Mina föräldrar fick ärva ganska mycket för ca 3 år sedan så dom tar väll igen de dom inte "kunnat ge" förut(?).
Så ja jag är 30+ och får hjälp. Men kommer inte få de "resten av livet" och det är inget jag bett om egentligen. Vi har så vi klarar oss fint men inte mycket extra, så hade ju klarat mig utan men tar gärna emot!
Mina föräldrar har det väldigt bra ekonomiskt. Har inte fått en krona. Typ en swish på min födelsedag. Lillasyrran har lånat pengar och inte behövt betala tillbaka. Jag är ensam med tre barn, hon är barnfri och ensamstående.
Ibland kan man få någon gammal avlagd cykel eller liknande som dem använt klart. Men jag är vuxen "mentalt", det har aldrig hon varit. Så jag klarar mig själv utan deras ekonomiska hjälp då jag kan tjäna mina egna pengar och dessutom hushålla med dem.
Är 25, bor fortfarande hemma men får betala allt mitt själv mat osv plus halva hyran, och sen låna ut pengar till min förälder som har skulder och aldrig har koll på ekonomin. Att jag bor hemma är pga att jag såklart inte på egen hand lyckats spara till kontantinsats än även om jag sparar allt jag kan och sen finns det ju knappt hyresrätter.
Hade varit skönt att veta att ens föräldrar kunde hjälpa en om man behövde men kanske kommer mitt sparsamma tänk av att jag vet att det inte finns någon hjälp att få om jag inte fixar själv.
Min mans yngsta syster är över 30 år och har barn men får fortfarande massor av hjälp ekonomiskt av sina föräldrar. Pappan står för hennes bil med allt som hör till och mamman köper flera gånger i månaden mat åt deras familj. Svägerskan jobbar deltid och hennes man är arbetslös sedan många år. Mina svärföräldrar är själva inte direkt rika så deras egen ekonomi drabbas av det här. Jag tycker deras beteende inte är normalt men de är väldigt medberoende och tycker väldigt synd om henne jämt.
OK om man hamnar i någon tillfällig knipa. Eller om föräldrar som har råd köper någon present/gåva ibland, för att de vill. Men inte leva på sina föräldrar regelbundet när man är vuxen, det är sjukt då i relationen.