Varför säger man barnfattigdom och inte barn till ett fattigt hushåll?

Missförstå mig rätt, jag vet att ordet barnfattigdom betyder att barnens förälder/ föräldrar lever på marginaler eller knappt på marginalen.

När jag hör ordet så tänker jag i första hand på barn som bor på gatorna, barn som tvingas att jobba från de är mycket unga för att hjälpa sina föräldrar för att kunna få mat på bordet. Samt att de jobbar för att få växelpengar till en smörgås innan de sover på gatan.

Jag vet att jag tänker galet.
Barn i Sverige behöver inte jobba från de är tre år. Barn som bor på gatorna kan få hjälp via olika nätverk. I Sverige är inte barnen fattiga per se utan de lever i ett fattig hushåll. Barnen betalar inte till hushållet ( jag räknar inte in barnbidraget) och de betalar inte heller för hyran m.m

Fler som tänker som jag?
Tycker du att ordet Barnfattigdom är "rätt " ord?

Många tankar och funderingar.

Förlåt för stavfel, sitter på mobilen och har svårt att se vad jag skriver.