Vanföreställningar eller drama?

Ignorera henne. Om hon trakasserar dig så prata med de som har hand om stället, om ni t ex har en gruppledare eller så.

Nu har hennes mamma messat från 22-05:30? långa inlägg om dessa saker jag inte gjort? att dottern är labil och jag måste prata med henne för det finns risk för självmord. Och att jag inte får ignorera henne mm. Och att de kan byta ställe att utöva sin hobby på mm om jag hatar dem så.
Grejen är att jag faktiskt inte hatar dem, men tycker de är obehagliga och nu skall jag resonera med en person om saker jag inte sagt och gjort för att denna inte skall ta livet av sig?.Jag vet faktiskt inte hur jag skall agera. 

Pratat med den som har stället, som säger att försök stå ut så kommer de att flytta på sig. Men jag mår skit av detta 

Du ska INTE resonera. Beklaga att personen mår dåligt men att de måste lösa detta på egen hand och att du vill att de inte kontaktar dig igen, varken via sms, telefon, post eller irl eftersom detta börjar likna trakasserier. Du kan, om du vill, också lägga till att om de inte slutar så måste du ta det till polis.

Här gäller det att sätta gränser. Detta är människor som uppenbarligen är vana vid att allt och alla ska kretsa kring dem, och annars är det så synd om dem. Backa inte en millimeter, då kommer det bara fortsätta. Håll dig lugn men väldigt tydlig att du inte har några skyldigheter alla här. Är människan då labil ska hon kanske inte vistas fritt bland andra. 

Åh så hög igenkänningsfaktor på det du skriver.
Tyvärr brukar det enda som hjälper vara mycket tydliga gränser.

Jag har en liknande hobby dit det också ofta kommer en del folk med mycket bagage (I vissa fall mer för det sociala än egentligt intresse för hobbyn).
Jag är också lite av en ensamvarg på min fritid som helst sysslar med mitt på egen hand eller med några få personer jag trivs med.
Jag har noll intresse av den sociala biten även om jag givetvis uppför mig och hälsar och drar mitt strå till stacken.

Har råkat ut för några gånger genom årens lopp att det blivit gnissel och gnat om att jag fryser ut, mobbar osv.
Bla en tjej för några år sen som var mycket labil och hängde upp hela sitt sociala liv på hobbyn.
Hon mådde väldigt psykiskt dåligt och det gick verkligen inte vara i närheten av henne utan att bli totalt dränerad.

Jag gjorde allt i min makt för att undvika henne men blev mer och mer påhoppad om vilken hemsk person jag var med tanke på hur synd det var om tjejen.
Till slut sa jag lugnt men bestämt ifrån.
Det är min egentid/fritid som jag sysslar med för att må bra. Jag är i min fulla rätt att välja vilka jag umgås med och har INTE någon skyldighet att vara hobbypsykolog eller ställa upp.

Var väldigt tydlig med att jag verkligen inte ogillade henne men inte orkade med den negativa påverkan hon hade på mig Och att jag av den anledningen valde att inte ha med henne att göra.
Sa också på ett fint sätt att hon behövde professionell hjälp, vi halvbekanta runtom varken kunde eller ville vara de som drog upp henne.

Det låter ju väldigt hårt men det var en nödvändig gränssättning.

Håller helt med. Märker de att de kan manipulera fram önskat beteende hos andra kommer de bara att fortsätta och ställa krav på hur omgivningen måste agera runt dem. Tack men nej tack. 

Gå inte in i detta TS! Var tydlig och sätt gränser. Både personen du skriver om och dennes mamma verkar inte helt friska och låter som personer man inte vill ha att göra med.

Tack
Tyvärr har det elskalerat totalt. Ungefär såhär

Mamman messade ju 22-05:30 konstant. sista meddelandet är  ungefär att ?du kan behandla mig som du vill men ignorera inte min dotter som mår dåligt och nog inte är svår att putta över kanten?- dvs tar livet av sig. Jag kände att det där svarar jag inte ens på

Dottern messar och messar, jag ignorerar för jag tycket allt börjar kännas väldigt obehagligt.
Hon fortsätter men skickar även en sak om hobbyn jag måste svara på så svarar just på den delen kort men trevligt. Hon fortsätter tacka för en sak jag hjälpte henne med (ungefär plockade upp hennes saker när hon var borta). Svarar att ?ingen orsak, så gör jag alltid om det är missat). Hon fortsätter med hur dåligt hon mått den dagen och varför hon inte gjorde det själv. Nu vet jag att hon ljög så jag svarade bara ?okej, så tråkigt?. Efter den kommunikationen rensade mamman bort alla meddelanden hon skickade den där natten på Messenger (som jag inte svarade på) och plockade bort mig på sociala medier. Utan någon komunikation alls. Märkligt men inget jag bryr mig om, snarare skönt.

Ett par dagar senare kommer de när jag är på hobbyn och pratar med en vän (som är i dotterns ålder) tillsammans med ägaren till aktiviteten. Frågar om de gjort något och jag förklarar faktiskt. vilket mamman inte köper men hon blir tyst rätt fort då detta mestadels är sake ägaren håller med mig om också. Bla att de skall lämna mig ifred. D börjar dottern skrika om allt och inget. Att de måste skicka medelanden hela tiden för att jag inte svarar dem. Att hon känner sig ignorerad?att hon mår dåligt. Ifrågasätter varför jag pratar med den andra kompisen och varför jag gör det när jag brukar utföra min hobby ensam vilket jag också påtalat. Dottern gapar och skriker nästan så hon tenderar att kännas som hon skall hoppa på mig. varför jag umgås med den eller den, att hon inte anser att jag får vistas där aktiviteten utförs samtidigt som henne och hennes kompis, samt en hel hög med rena lögner?

Jag tycker hela situationen är obehaglig som tusen. Efter detta blockerar dottern mig överallt vilket är skönt samtidigt som nej, nu kan inte viktiga meddelanden i aktivitetsgruppen inte kan ses av mig. Samt att info från mig inte läsas av henne. Så för informationsdelen så är det enormt destruktivt då mycket viktig information skriv där. 

Däremot känner jag inte att min hobby är kul längre och då den innefattar att jag ändå måste vara där så finns inga andra alternativ än att vara där ändå (finns skäl till det men som jag inte kan skriva ut pga igenkänningsrisk). Dottern var såpass hotfull och labil att det känns riktigt obehagligt.

Ville mest skriva av mig