Mår dåligt över att gå upp i vikt

Behöver egentligen bara skriva av mig för har inte direkt någon annanstans att ventilera.

Sedan jag var femton år har jag haft problem med ätstörningar. Det har varit allt från anorexi, bulimi och hetsätande, och det har kommit och gått under åren i olika kraft. Idag är jag 19 år och trots att jag inte längre skulle klassa mig som ätstörd så styrs mycket av min vardag av hur min kropp ser ut.

De senaste månaderna har jag varit på en väldigt bra plats mentalt. Jag har ätit som jag velat och när jag varit hungrig samt tränat för att bli stark och inte för att bli smal. Jag har för första gången på länge känt mig bekväm i min kropp.

Tyvärr så är detta inte fallet längre - därav att jag skriver detta inlägg. Sedan två månader tillbaka så har jag känt att det sakta börjat gå utför. Efter massa stress i skolan, jobbet och hemma så tappade jag motivationen att träna, mina sömnrutiner blev dåliga och jag började äta onyttigt. Det kändes som att allt mitt kämpade för att må bra var borta och istället började jag leva mer destruktivt.

Jag vet inte hur jag ska beskriva det men när jag börjar känna att det går ?dåligt? så har jag svårt att ta mig ur den negativa spiralen. Istället låter jag saker gå utför för då allt redan är ?förstört?.

Nu på sistone har jag gått upp 2-3kg i vikt, tränar dåligt, äter onyttigt (på gränsen till att hetsäta) och är vaken hela nätterna. Jag blir så fruktansvärt frustrerad då det känns som att allt mitt hårda arbete var förgäves.

När jag känner att jag tappar kontrollen såhär blir nästan allt i min vardag negativt. Jag blir arg och börjar bråka över minsta lilla, isolerar mig och saker som tidigare inte gjort mig upprörd får mig att brista ut i tårar.

Jag blir bara så trött på allt det här då jag inte vill må dåligt eller låta något som min kroppsbild och självbild styra hela mitt liv.

Mina föräldrar vet inte om att jag haft ätstörningar men de har konfronterat mig flera gånger under åren och uttryckt deras oro. Det sista jag vill är att de ska få reda på det men samtidigt gör det att jag står själv i det här.

Känns så fruktansvärt jobbigt att säga något först nu då jag för några månader sen var på en så bra plats och jag orkar inte heller att de ska bli medvetna om exakt allt jag äter eller hur jag tränar. Dessutom känns det löjligt då jag inte längre kontrollerar hur jag äter eller har någon form av ätstört beteede. Samtidigt är jag så trött på allt det här, speciellt nu när jag känner hur hela min vardag håller på att rasa samman för att jag gått upp i vikt.

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här utan vill egentligen bara få skriva av mig men om ni har något bra råd så är jag tacksam.

Om du en gång har lyckats bryta ditt ätstörda beteende och blivit bekväm i din kropp så kan du göra det igen. Det kräver mycket viljestyrka och kraft att ta sig ur en ätstörning på egen hand, så att du lyckades bryta mönstret är en beundransvärd prestation. Men det är ingen raksträcka, bakslag ingår i bilden och att du just nu halkat tillbaka får du försöka se som "ett hack i kurvan", en tillfällig svacka som du behöver ta dig ur. Allt är inte förstört och ditt hårda arbete har inte varit förgäves. Tvärtom har du ju bevisat för dig själv att du har förmågan att bryta en negativ spiral.

Du skriver att stress på olika plan ledde till att du tappade motivationen och sedan har det bara gått utför och att du tappat kontrollen över hur du äter och tränar och att det i sin tur gör dig irriterad och frustrerad. Ätstörning är tätt förknippad med kontrollbehov. Just nu har du varken kontroll över stressen omkring dig (det beror måhända på saker du inte kan styra över) eller mat/träning. Du kan ju sätta ord på din onda spiral på ett väldigt tydligt sätt. Det är det första och viktigaste steget till en förändring. Du vet var du är nu och du vet vart du vill. Du har målet att inte låta din kropp/vikt styra ditt liv och hur du mår inombords. Du vet att frustrationen beror på att du tappat kontrollen. Du vet också att du inte mått bra, utan förmodligen väldigt dåligt, när ätstörningen hade sitt grepp om dig. Dit vill du inte komma igen. Försök att dra dig till minnes hur du kände när det var som värst. Fokusera på att återta kontrollen över ditt ätande och träning i samma positiva anda som du en gång gjort. Börja med små förändringar till det bättre. Ät det som du vet att du behöver för att må bra. Ta promenad dagligen. Försök bryta isoleringen. Samtidigt bör du på längre sikt lätta på kontrollen, inte tänka på vad eller hur mycket du äter och exakt hur mycket du väger. De flesta av oss har perioder när vi äter lite mer eller onyttigt, går upp några kilon och det är ingen big deal. Äter man en stor pizza och en skål godis en kväll så kan man äta lite mindre dagen efter. I det långa loppet gör det inget om man festar till med lite gott o onyttigt ibland. Det ger livsnjutning som man sak unna sig utan att må dåligt av det. Så länge man inte gör det precis varje dag.

Jag vet inte hur dina föräldrar skulle reagera och hur nära relation du har till dem, men spontant tror jag att du skulle behöva stöd från dem. Eller av någon annan, kurator på skolan, tex. Du är myndig och hon/han har tystnadsplikt. Du behöver hjälp att ta dig ur ditt tankemönster och inse att ett par kilos vikt hit eller dit inte är det som definierar dig som person. Du är så mycket mer! Du skriver att du inte har ätstört beteende längre, men du får ändå ångest av att du gått upp i vikt. Beteendet är en sak, men det är viktigt att också bli kvitt de tankar kring vikten som du har. Helt fri är du ju tydligen inte (än).

Du är din egen absolut bästa vän, och en bästa vän vill man ta hand om på bästa sätt. Tänk dig att din bästa vän hade liknande tankar som du har. Försök formulera vad du skulle säga till henne. Du har dragits med din problematik så pass länge och försökt hantera allt själv. En del går och drar med ätstörda tankar många många år eller hela livet, med all ångest och misär som det för med sig. Du är en ung, som det verkar väldigt klarsynt och klok, flicka med hela livet framför dig! Det är endast du själv som ser med kritisk blick på din kropp. Ingen annan. Du duger och mer därtill precis som du är. Livet är fullt av möjligheter för dig. Försök att fylla det med sådant som gör dig glad och fångar ditt intresse. Skifta ditt fokus från din kropp till annat som känns meningsfullt och roligt eller utvecklande för dig. Ju mer av meningsfullt innehåll du har i ditt liv desto mindre kommer du tänka på några kilo hit eller dit. Det spelar liksom inte så stor roll. Egentligen.

Ett tips är att omedelbart plocka bort appen TikTok om du nu skulle råka ha den.

Kan tillägga att jag har en dotter i din ålder som är i slutfasen (hoppas jag) av en långdragen, långtgående och mycket smärtsam ätstörning. I denna är och har jag varit mycket involverad och följt på nära håll. Pratat i det oändliga och fått god inblick i hur tankegångarna kan gå och vägen tillbaka till en tillvaro där annat än kroppsformen avgör hur vi mår.

Mår dåligt över att gå upp i vikt

INNEHÅLL