Vad innebär det att älska någon?

Det är en komplex fråga, men jag tror att om man kan känna glädje för någon annan och attraktion för någon annan och känner att man skulle göra vad som helst för den personen, så är det kärlek, i någon form. Det är svårt också att älska någon annan om man inte älskar sig själv.

Jag känner direkt att det här kommer att bli ett rörigt inlägg, för jag skriver direkt ifrån mina tankar, som är ett enda virrvarr. 

Jag är en kvinna, 32 år, gift, tvåbarnsmamma? och jag undrar vad det innebär att älska någon. Innan jag fick barnen har jag trott att jag inte kan älska någon mer än min mamma, min syster och min pappa. Anledningen till detta är att jag aldrig känt att jag kunnat glädjas för någon annan. När min man skulle iväg på något han såg fram emot kunde jag inte känna glädje för hans skull, snarare någon form av avundsjuka eller missunnsamhet, trots att vi levt flera år tillsammans. Gentemot min kärnfamilj har jag kunnat känna glädje för deras skull, men också ett extremt dåligt samvete när jag gjort eller gör saker som jag tror att ska missgynna dom eller åtminstone inte gynna dom på något vis. 

Jag har mer och mer börjat känna mig mer unnsamm och mindre avundsjuk gentemot min man, och kärleken jag känner till mina barn är obeskrivlig. Jag har på senare tid börjat fundera på om det jag känner gentemot framförallt min mor inte är att älska, utan snarare någon giftig relation där jag inte får lov att ha roligt utan henne samt att jag lärt mig att missunna andra. Att jag fått med mig i min barndom att saker andra gör utan mig är ett svek, ett bevis på att jag blir bortprioriterad, på samma vis som jag känner ett extremt ansvar att involvera min mor i allt mitt liv innebär, för annars kommer det jag trott var en känsla av att älska, men som jag snarare tänker att kanske är obefogade skuldkänslor. Så hur vet man att man älskar någon? När man aldrig lärt sig att visa kärlek för andra än den närmsta familjen.