Går du och bär på gammalt groll?

Ja, jag ljuger konstant och kan inte sluta. Jag vet inte varför jag gör det men det kan vara för att min fru får mig att må dåligt. 

Ja, det gör jag. Ända sedan barndomen. Jag är förbannad med alltför gott minne. Jag minns alla konflikter och gräl, alla mobbingtillfällen, alla oförrätter. Jag går så klart inte och tänker på de hela tiden, men ibland poppar de upp och det är hemskt.

Nej, jag är alldeles för lycklig och framgångsrik idag för det.

De losers som gick på mig för längesen lever knappt ens, de fick det öde de förtjänade.

Att peaka i högstadiet är nog definitionen av sad.

nej. Det mår man inte bra av. För min egen skull så skakar jag det av mig. 

Jag mår inte bra av att tänka på de kvinnorna som anmärkte på min kropp och antydde att jag är omanlig.
Jag blir fortfarande arg av att tänka på det nu, och det är dumt.

Ja, jag är tyvärr rätt långsint av mig och har svårt att glömma oförrätter. Även om jag försöker tänka bort det så är det som att det kommer tillbaks som en studsboll. Jag har haft hämndtankar och även hämnats i praktiken på en del som gjort mig illa. Mera förr än nu dock. Jag har mer och mer börjat inse att vissa är som de är och det går inte att ändra på. Det går inte att "lära" dem rätt beteenden när de inte vill lära sig.

Vem gör inte det? Alla har förtryckta tankar och känslor. Det ser man överallt, tyvärr. Pandemin öppnade nog upp ögonen på de flesta idioterna.

Jag tror att alla mer eller mindre går runt och bär på gammalt groll, så även jag, men vad det handlar om håller jag för mig själv.

Jaa. Men jag väljer att bara prata skit om idioterna och ignorera dem! Har kommit på att det är vad jag mår bäst av istället för att gräva ner mig i deras tankar och känslor, varför de betedde sig som svin i många års tid etc. Det de gjorde får stå för dem, ingen ursäkt i världen skulle hjälpa, jag kommer varken glömma eller acceptera så det är bara att lämna dem därhär som de sinnessjuka dårar de var/är och gå vidare med mitt liv!

Jo det gör jag. Samtidigt så jobbar jag verkligen aktivt på förlåtelse och att släppa och gå vidare. Förlåta först och främst för min egen skull, så att händelserna inte längre har makt över mig. Glömma behöver jag dock inte göra.

Japp, för en riktigt barnslig grej dessutom. Min kompis stal min pojkvän när vi var 17. Såhär 18 år senare kan jag få ideer av att jag vill hämnas och stjäla tillbaks honom.

Jag tror anledningen hon lyckades göra det då är att jag brukade ha humör och dumpa honom sådär 2 ggr i månaden men han kom alltid tillbaks så fort jag ångrade mig och hon passade på i en sån lucka.

Nej, det gör jag inte.