Anonym (Tillsammans i 25 år) skrev 2023-05-23 16:31:57 följande:
Oj, du skrev mycket där som har påverkat och påverkar mig.
Jag bytte jobb för lite mindre än ett år sedan. Jag är inte riktigt hemma i om jag jobbar med det jag vill eller inte. Det har varit väldigt turbulent med arbetsgruppen och jag känner inte att jag platsar än. Jag gillar jobbet dock till stor del men det behöver utvecklas/förändras och det är svårt att kommunicera med chefen kring det för han förstår inte. Jag försöker jobba med att hitta kommunikations lösningar men samtidigt kollar jag efter andra jobb för jag behöver nog lämna branschen som jag har jobbat i i 15 år.
Vi har inte så mycket ork till vardags tillsammans. Lite promenader, pilla i trädgården. Men vi tar oss väldigt sällan tid att bara vara vi. Det är för mycket måsten. Det stör mig väldigt mycket inser jag nu när jag får det på pränt!! Så den punkten är viktig att jobba med!!
Jag tränar 3-5 gånger i veckan och jag träffar mycket folk därigenom som står mig nära. Och det är väldigt frivilligt!! Vänner träffar jag lite då och då. Alla har liv att leva. Mina två bästa vänner håller jag dock daglig kontakt med.
Jag har väldigt dålig kontakt med in släkt. De bor i ett annat land. Min pappa tåler jag enbart i extremt små doser.
Min mans familj umgås vi lite med.
Min mans sociala liv tvärdog för något år sedan. Ärligt talat fattar ingen av oss vad som hände!
Du har många bra tankar och det får mig att inse att vi behöver jobba på ett och annat samt att det är inte hopplöst eller bara jag. Vi har nog fastnat i ett nytt hamsterhjul!!
Vad fint att mitt inlägg kunde väcka dessa känslor.
Jag och min man firade 25 år för ett tag sen men vi var VÄLDIGT unga när vi blev ihop så vi är inte supergamla och har fortfarande barn i förskoleåldern.
Men när vi hade varit ihop i drygt 11 år och vårt första barn var ett par år så hade jag en kris. Jag fick inte ihop det. Jag älskar min man. Men det går tex inte att diskutera politik eller resonera kring omläggning av våra lån, där är han ganska kass som bollplank. Han gillar inte heller vin haha. Men som jag skrev, det går inte att få allt i en och samma människa. Eller kräva det. Och det var det jag insåg efter en del funderande. Om jag lämnar - vad kommer jag att hamna i för relation då och med vem? Och kommer han att vara en bra pappa, attrahera mig, laga god mat, ha samma humor, gå att prata nutid med, läsa böcker ihop med? Förmodligen kommer det inte heller att täcka in allt. Så jag måste ju få det här ifrån andra ställen liksom. Jag läser mycket för att förkovra mig. Jag är akademiker och har ett jobb som utmanar min hjärna. Jag har vänner som jag kan ta ett glas vin med ett par gånger per år när jag får möjlighet att smita iväg (familjelivet tillåter inte mer än så just nu).
Jag tränar också några gånger per vecka och där är vi som ett "team". Träningen har vi aldrig haft gemensamt då vi är intresserade av helt olika idrotter, men fysisk aktivitet är viktigt för oss båda och också så att vi visar våra barn att det är något man behöver ta sig tid till.
Men jag saknar inget. Jag längtar inte bort från mitt liv just nu och jag längtar inte till något annat.
Min man har inte heller något stort socialt umgänge men det tror jag att han får på sitt jobb, så han är rätt nöjd som det är. Jag kan tänka på det ibland, att det kan bli fel i balansen om jag har vänner som jag vill umgås med och vill prioritera den tiden medan han inte har det. Men han VILL ha det så. Han har inget emot att vara hemma med barnen och där får jag lita på att han säger till om han skulle börja känna på ett annat sätt kring det. Jag ser det tyvärr på mina svärföräldrar där svärmor alltid haft ett rikt liv med bekanta, utflykter till stan och museer mm medan svärfar bara sitter hemma. Han har inte en enda "kompis" såvitt jag vet. Och även om han är hemkär så får han inget input alls i sin vardag. Inget som kan bidra till samtal vid middagsbordet. Det tror jag är viktigt, att man har andra "kanaler", andra källor till samtalsämnen, anekdoter och roliga saker som man upplever eller hör och som skapar lite dynamik hemma. Annars börjar man nog slita på varann också, är jag rädd.
Hoppas att det löser sig med ditt jobb!
