PMS, ätstörningar, stress, trauman

Hej kära familjelivare. <3 Behöver ventilera mitt problem med hetsätningar i samband med PMS och stark stress. När jag är balanserad har jag inte sug efter skräpmat och vill naturligt aktivera mig och träna. Men så fort jag är sjuk, vilket jag återkommande har blivit under våren, samt har PMS så finns det inget stopp för vad jag kan stoppa i mig. Jag äter tills jag däckar och på nätterna har jag frossa, magont och illamående för att jag ätit såna mängder. Det känns också som jag får hjärtklappning och upplever overklighetskänslor. Vaknar på morgonen och tänker ALDRIG IGEN, men så händer det igen, ibland i flera dagar, tills vändpunkten kommer och jag inte känner behovet att täppa igen mig själv längre. Är medveten om att det är en form av ett beroende men har svårt att veta hur jag ska förhålla mig till det. Att helt utesluta godsaker känns inte som ett alternativ eftersom jag under hela tonåren hade anorexi och har en förälder som har just anorexi. Mat har alltid varit väldigt laddat och att inte äta en god bulle, choklad, bröd, pasta och liknande ger mig minnen från tiden som gravt undernärd och förstärker ångesten jag känner över att min egen förälder fortfarande svälter sig själv och smalhets överlag. Det är inte DEN personen jag vill vara, jag vill vara klokare än så. När jag inte har problem med maten känns det jobbigt att prata om detta, men så fort jag hamnar i gamla hjulspår blir jag irriterad på mig själv över att jag inte tar rproblemet på så stort allvar. Kanske att jag medvetet sopar problemet under matttan, är ju inte jättekul att reflektrea över. Känner skam och ensamhet.  Samtidigt är det överlevnad för mig att inte fokusera på problemet när jag fungerar eftersom det finns mycket annat som pockar och belastar mig psykosocialt. Är benägen att göra livsstilsförändringar men det känns svårt. Funderar på att börja med att skaffa mig ett mindre stressigare jobb... lättare sagt än gjort.