Han stressar sonen
Jag har nyligen flyttat ihop med en ny man. Allt fungerar bra, hans som gillar mig och mina barn gillar honom. Alla fungerar bra ihop.
Vi har båda barn med autism, något vi ser som en fördel. Han är en jättefin pappa, men det finns en sak jag reagerade på redan första gången jag träffade sonen (som är i övre tonåren). Sättet han pratar med honom stressar sonen. Massa frågor hela tiden, ber honom ta beslut om det ena och det andra. Sonen svarar oftast att han inte vet, men frågorna fortsätter. Jag känner hur hela han utstrålar stress och jag känner igen beteendet från mina barn.
Sonen är inte alls så när jag pratar med honom. Då är han lugn och svarar utan problem för det mesta och jag är övertygad att det ligger i mitt sätt att prata med honom. Det handlar inte om tonårsfasoner som pappan antyder, han kan helt enkelt inte svara när det blir press att göra det.
Jag försöker få min sambo uppmärksam på skillnaden, men han verkar inte kunna ta till sig att det inte är jag i sig som är skillnaden, utan hur jag pratar med honom.
Borde jag ta upp det? Och i så fall hur?