Vad kan jag göra med livet? Misslyckade studier och kommer säkerligen inte klara av Universitetet

Jag hade skrivit ett mejl till en studievägledare på Universitetet. Det svar som jag fick var att man måste ha förkunskaper i matte 2. Har man inte det, kan det bli svårt eftersom utbildningen har vetenskapsteorier och dylikt, där man skall räkna statistik och så.

Jag trodde utbildningen inte hade matte. Det var i alla fall vad det sades under ett öppet hus, när jag besökte dit och många andra socionomer som jag pratat med bekräftade samma sak.

Jag har svårt med matten.

Jag vet inte ens om jag bör ta chansen att plugga det där extra terminen. När jag uppenbarligen inte är den akademiska typen. Jag är inte book smart.

I körskolan var det exakt samma sak: Jag klarade av att köra bil, men teorin gick inte alls. Inte bara att jag sköt upp teorilektionerna. Jag klarade bara inte av teorin. Jag kan inte plugga och i princip aldrig kunnat.

Vad tror du om att försöka med Högskoleprov? Jag tittar själv på socionomutbildningen och är istället nervös för att mina betyg inte kommer räcka, då de verkar gå en del på högskoleprov!
Lycka till till dig, vi kanske ses framöver! 😊

Du kan läsa ma2b på komvux, så får du den kursen utöver din examen från folkhögskola. Finns både som kurs på plats och som distanskurs, om det skulle passa dig. Ta kontakt med närmaste komvux, boka tid med en SYV så hjälper de dig. 

Däremot: 
Jag har sett dina andra trådar och jag tror att det är klokt att du funderar på andra alternativ, om det inte blir just socionom  du ska plugga. Socionombranchen kan vara ganska tuff och du låter lite osäker, och kanske inte så stabil? Menar inte att vara elak, men jag tror man behöver rejält med skinn på näsan om man ska vara socionom. 

För det första, försök att ta det lite lugnt och pressa inte dig själv. Det finns massor med möjligheter. Du skulle kunna satsa på att göra högskoleprovet och komma in på det, läsa in matten på komvux.

Annars kan du läsa en yrkeshögskola, de har många program som oftast leder till jobb och är inte lika långa som universitetet.

Att jobba som socionom betyder inte att du kommer tjäna massa pengar, du kommer ha en stadig lön ja men du kan tjäna pengar på att läsa på YH med. Min syster som bara läst gymnasiet tjänar mer än mig som läst universitet, hon jobbar på lager och har arbetat sig upp. Det finns många möjligheter och chanser, ge inte upp, sök nya vägar om du måste. 

Förlåt, men vad vill du uppnå?
Är du så otroligt osäker på dig själv att du måste låtsas vara någon som har en förståelse av sig själv utifrån vilka korrekturfel andra användare pådyvlar folk som kan skriva?

Ville du egentligen bli socionom, men blev "bara" något annat och har inte släppt det? Samma råd som till "TS", ge inte upp, skaffa dig behörighet, men det finns flera närliggande yrken. Folk är 50+ och utbildar sig till socionom, psykolog och läkare, för att de har en dröm, som du.

Sluta vara så fruktansvärt bitter. Sluta starta trådar för att du blir sur över någon som du inte tycker kan skriva skriver på ett offentligt forum. 

Har du prestationsångest? Ta det lugnt, andas och skit i vad samhället "vill". Karriär eller inte, vad vill du själv? 

Jag skulle egentligen vilja jobba som skådespelare. Men det finns inga jobb. Endast gratis arbeten. Så jag har lagt den drömmen åt sidan.

Försvarsmakten tog jag som plan A.

.

Jag tänkte: Jag blir klar med Allmänkurs (när jag hoppades på att få högre betyg i matten) och så jobbar jag 1-2 år.

Därefter försöker jag se om jag kan komma in på Försvaret, främst som soldat, men en kompis gav en utmärkt tips och han sa: Om man inte kan bli soldat, så finns det massa annat arbete inom försvaret som man kan bli istället.

Alt plan B: Socionom.

Men som sagt, min stora och riktiga dröm är att jobba som skådespelare och manusförfattning.

Jag har alltid tyckt om att skriva berättelser, noveller m.m. Men jag har aldrig lagt ut mina texter till offentligheten.

Men inget av dessa yrket är något jag skulle kunna försörja mig på. Det är helt enkelt ''inget jobb'' och svårt (omöjligt?) att försörja sig på eller i alla fall kunna komma upp till den nivån där man försörjer sig på.

Socionom blev en mer realistisk alternativ, därför att jag trots allt bär med mig jobbiga erfarenhet.

Tack för att du frågar vad jag vill egentligen. Det var fint att bli påmind om mitt inre dröm. Men det kommer troligtvis alltid att vara en dröm.

Det är vanligt att man vill bli socionom när man har varit med om hemska saker. Det är fint att vara empatisk men för att vara socionom måste man vara stark och självsäker. Man ska inte jobba som socionom för att laga sig själv, du måste vara hel först. Du låter otroligt osäker och du klarar dessutom inte ens av att kolla upp statistik för att se vilka poäng som behövs för att komma in. Jag säger inte det här för att vara taskig utan för att få dig att vakna. Du har klarat av att läsa upp dina betyg, satsa på en KY-utbildning! Då får du lätt jobb efteråt. Det låter som att du behöver bygga lite självförtroende och det kommer du inte göra på ett universitet där alla rent krasst är bättre än du. Fixa matten. Med 1b kommer du tyvärr inte långt, inte ens på KY-utbildningar. Så fixa matten och sök sen en passande utbildning. Du ville väl till Försvaret? Har du kollat upp än om de kräver matte 2?

Du måste vakna nu och ta kontroll över ditt liv.