Barnfritt bröllop - sura miner
Hej!
Skulle behöva få vräka ur mig lite och kanske få lite stöd och tips.
Jag och min sambo gifter oss nästa vår. Vi har längtat länge efter detta och nu är tiden snart inne. Idag pratade jag med min mamma och nämnde att det kommer att bli ett barnfritt bröllop. Som jag misstänkte togs detta inte emot på ett bra sätt. Förklarar lite bakgrund:
Jag kommer från en extremt barnkär släkt och har alltid känt mig lite som svarta fåret som inte själv är likadan. Jag ogillar inte barn på något sätt, har själv två, men jag skulle inte betrakta mig som barnkär. Jag har erfarenheter av att min släkt på min mors sida har svårt att fokusera på annat om barn är närvarande. De flesta är av typen som i princip tycker att det är lite gulligt om ett barn skulle skrika under vigseln. Jag känner inte på samma sätt.
Anledningen till att vi vill ha barnfritt är dels arr om vi bjuder in barn så blir det snabbt många då det blir svårt att göra en prioritering där, och detta blir dyrt. Så ekonomin spelar definitivt in.
Ett annat skäl är att våta egna barn inte kommer att vara med annat än under vigseln. De tycker att det ska bli spännande att se hur det går till i kyrkan, men skulle inte ha roligt på en lång sittning med tal och liknande, vilket det kommer att bli. Jag har själv minnen från bröllop när jag var barn och hur otroligt tråkigt jag tyckte att det var och tjatade på min mamma om att åka hem. Kan inte ha varit kul varken för henne eller brudparen att lyssna på. De barn vi har i släkten tillhör med största sannolikhet den gruppen som skulle tycka att det var tråkigt och inte kunna hejda sig från att gnälla om det. Det känns också jättekonstigt att ha med andras barn när våra inte kommer. Våra barn är väldigt mammiga och kommer med stor säkerhet vara på mig hela kvällen om de skulle vara med. Det är ok alla andra dagar på året, men på vårt bröllop vill vi kunna fira med varandra och våra vänner.
En annan sak är att det kommer att serveras alkohol och jag anser helt enkelt inte att det är en typ av fest som barn hör hemma på.
Så vi har, utifrån dessa skäl, valt att ha det barnfritt. Barn är självklart välkomna till kyrkan, men inte till festen sedan.
Anledningen till att jag skriver detta inlägg är som sagt att jag direkt fick sura miner för detta och jag är rädd att mer sånt är på kommande när resten av min mors släkt får höra detta. Jag blir väldigt ledsen av detta. Till saken hör att många kommer att ha en bra bit att resa för bröllopet och jag förstår förstås att det kan göra saken svårare, vilket min mamma trycker hårt på. Kan dock tillägga att de familjer som har barn är alla såna som i vanliga fall har lätt att få barnvakt och barnen är vana vid att vara hos dessa barnvakter. Det har alltså gått att lösa för dem många gånger förut. Tydligen anser min mamma, och andra med henne, att det inte är samma sak nu. Jag poängterade för henne att jag har förståelse för att någon kan komma att behöva tacka nej, och att det i så fall är ett val denne gör som vi naturligtvis accepterar. Hon hävdar att det inte alls är ett val utan att vi i princip tvingar folk att tacka nej. Hon anser inte att man kan kräva att någon reser långt utan sitt barn. Jag anser inte heller att man kan KRÄVA det, men att man kan bjuda in och att det står dem fritt att tacka ja eller nej. Givetvis blir jag ledsen om t ex min bror väljer att inte komma pga detta, men jag anser att det i så fall är hans val.
Har funderat mycket på om vi borde ändra oss och tillåta vissa barn, men det känns inte alls rätt. Men visst blir jag ledsen om de närmaste inte kommer.
Vad tänker ni om detta? Hur kan jag förklara så folk förstår? Är jag orimlig på nått sätt?
Mycket tacksam för svar!
