• Lilalila1234

    Ett barn sedan missfall, oro inför framtiden

    Hej, någon här som upplevt samma eller liknande sak? Fick ett barn 2020, och har efter det avvaktat med ett andra barn fram tills slutet av 2022. Har blivit gravid två gånger men båda har slutat i uteblivna missfall. Så min kropp fattar inte och håller kvar fostret. Får alltså göra aborter istället. Missfallen har skett innan vecka 12 båda gångerna. En tredje gång och jag blir utredd. 


    någon annan som upplevt samma? Känner mig väldigt ensam i min upplevelse trots att jag vet att jag verkligen inte är det. Alla jag känner har nyss fått bebisar och har alltså inte försökt på samma sätt och haft tillfälle att ha den oturen jag har haft nu, och jag önskar det inte på någon annan heller. Men hade varit fint att kunna få prata med någon som upplevt samma. 


    jag är ju tursam nog att ha ett barn redan, och känner väldigt mycket olika känslor för missfallen. Att det inte var menat och att det känns helt okej och att det öppnar andra dörrar i mitt liv så som möjligheter till jobb och resor om en bebis inte kommer just nu, till att jag är misslyckad som inte kan behålla barnen till att jag är så sorgsen över mina och min partners förluster och att min dotter kanske aldrig kan få ett syskon. Känner mycket oro inför framtiden. 

    min partner är stöttande men svårt för honom att förstå helt vad man genomgår såklart. Kräver inte det heller. Men hade gärna kommit i kontakt med någon som kanske är i liknande situation eller har varit. Är inte ute efter lyckliga slut nödvändigtvis men kanske bara mer någon som förstår på ett djupare plan. 


    hör gärna av dig. 

  • Svar på tråden Ett barn sedan missfall, oro inför framtiden
  • Anonym (Syskonförsök)

    Vi blev lätt gravida med första barnet, syskonet fick vi försöka med i 2 år innan det tog sig på riktigt. Vi gick även igenom 1 missfall under dessa år som upptäcktes på ul i vecka 12 och det kom inte ut av sig själv, utan jag fick göra skrapning. Att de tog så lång tid med syskonet hade troligen med min ålder att göra, var 38 när vi började med syskonförsök och då är det inte lika många ägg som är bra så då kan det ta lång tid. 

  • Lilalila1234
    Anonym (Syskonförsök) skrev 2023-06-15 21:01:32 följande:

    Vi blev lätt gravida med första barnet, syskonet fick vi försöka med i 2 år innan det tog sig på riktigt. Vi gick även igenom 1 missfall under dessa år som upptäcktes på ul i vecka 12 och det kom inte ut av sig själv, utan jag fick göra skrapning. Att de tog så lång tid med syskonet hade troligen med min ålder att göra, var 38 när vi började med syskonförsök och då är det inte lika många ägg som är bra så då kan det ta lång tid. 


    Tack för att du berätta och grattis!
    okej, hur kände du när det väl tog sig? Kunde du njuta eller var det bara oro då? 

  • Anonym (Syskonförsök)
    Lilalila1234 skrev 2023-06-16 10:15:33 följande:

    Tack för att du berätta och grattis!
    okej, hur kände du när det väl tog sig? Kunde du njuta eller var det bara oro då? 


    Tack så mycket:) Ja en del oro i början, gjorde tidigt ultraljud hos privat mottagning eftersom jag inte ville gå 12 hela veckor igen och tro att jag var gravid när tillväxt i själva verket avstannat flera veckor tidigare. Oron avtog väl mer och mer med tiden allt eftersom jag fick bekräftat genom ul och kontroller hos bm att allt såg bra ut. 
  • Sjp30

    Hej,

    Först av allt, beklagar verkligen dina uteblivna missfall. Jag är i samma sits då vi fick vår son 2020 (på naturlig väg) och när han var 1 år började vi med syskonförsök. Eftersom inget hände sökte vi hjälp och jag fick veta att jag har väldigt lågt amh-värde, dvs nedsatt äggstocksreserv och därmed väldigt svårt att bli gravid. Blev dock gravid på både första och tredje ivf-försöket men båda resulterade i MA (vecka 9 och vecka 11). Med det andra såg vi även hjärtat ticka två ggr och pustade ut. Fick i förrgår inför NIPT veta att hjärtat slutat slå?

    Vill bara säga att du verkligen inte är ensam om det här även om det känns som att ingen, absolut ingen, har varit i samma sits. När man är där på ultraljudet och får höra orden ?Tyvärr kan jag inte se några hjärtslag? är något av Det mest traumatiska man kan vara med om. 


    Utöver det hela är även en av mina bästa vänner gravida bara några dagar från mig, vilket jag vet kommer göra det ännu mer smärtsamt och vara en ständig påminnelse om allt vi gick miste om.

Svar på tråden Ett barn sedan missfall, oro inför framtiden