Förhållanden. Att bli uttråkade.

Som femtioårig kvinna kan jag säga att ja, jag blir ofta uttråkad på män. 

Har alltid blivit. Nu som äldre inser jag ju dock att livet inte alltid är en dans på rosor och att det blir vad man gör det till. 

De flesta män, upplever jag, tycker det är självklart att man ska följa med på intressen. Dvs KVINNAN ska följa med på och gärna också börja med hans intresse. Han själv däremot, orkar sällan engagera sig mer än någon gång i att hänga med på hennes om han inte själv fastar för det. 

Det betyder ofta att kvinnan minskar ner på sitt intresse, för när ska de annars få tid ihop? Mannen visar ingen vilja att dra ner på sitt i de allra flesta fall. 

Han har oftast inte heller några problem att säga; Men älsklig, jag tycker inte det är roligt, men oj vilket liv det blir och så stött han blir om kvinnan säger samma om hans intresse! HUR KAN HON! Lite så. 

Oftast ledsnar jag dock på att män generellt sett lämnar mer och mer hushållssysslor till kvinnan även om han från början iaf nästan delat lika. Orsaken kan vara att han är van att kvinnan (mamma) gör sånt, att han är lat och/eller tycker det är tråkigt eller att det helt enkelt, så klart är bekvämt att slippa men ändå leva i ett fräscht och trevligt hem där mat serveras regelbundet. 

Sen så lever många män kvar i ungdomen där helgnöjet är att dricka öl och se på sport eller bröla ihop med likasinnade. Inget intresse alls av att testa på något nytt.  De har ju jobbat och behöver få slappna aaaaav ju. 

Men som sagt, jag är femtio och har lärt mig att acceptera vissa 'manliga
 beteenden och gör sånt jag själv tycker är kul när jag är i ett förhållande vare sig karln gillar samma eller inte. Vill han hänga med så är det jätteroligt, men jag ger absolut inte längre avkall på det jag behöver för att må bra. 

Risken med det är ju att tiden ihop blir kort och om jag och mannen då inte lyckas fylla den med ett bra och härligt innehåll så kan det lika gärna vara, då kan jag vara singel. 

 

Mina erfarenheter är att det är kvinnor som tycker man är tråkig om man inte vill följa med på deras intressen.
Och det här med att bli uttråkade, här tänker jag mycket på den sexuella spänningen. Läst att kvinnor hela tiden behöver nya upplevelser. Jag tycker att det låter så stressande. Man skulle aldrig kunna slappna av när man hela tiden har det i bakhuvudet.

Tomas Ledin har varit gift länge med Marie Ledin. Han säger såhär:

? Jag tror att det är en fördel att vi är så olika, verkligen. Och sedan också att vi har gett varandra utrymme att vara oss själva.

Att de båda har haft stimulerande yrkesliv tror han också varit bra för deras förhållande.

? Hon har kunnat förverkliga sig själv och jag också. Vi har inte begränsat varandra på något vis så. Och på grund av det så har vi också varit ifrån varandra, inte speciellt långa perioder, men ändå. Det är inte nödvändigt att vi ska sitta i knät på varandra varje dag, säger Tomas Ledin.

Ja, om en man aldrig vill hänga med men vill att man ska med dem så ja, då är han kanske inte tråkig, men ego. 

Å andra sidan, om en man aldrig vill att man ska hänga med, så är det misstänksamt ;P Det är svårt att göra rätt haha. 

Jag upplever tvärtom, män vill testa nya grejer (ofta som innebär att kvinnan anstränger sig för honom...): Jag själv har svårt att få orgasm så jag föredrar att ha det som vanligt så jag åtminstone har en chans att få komma. 

En massa ändringar, särskilt mitt i sexet stör bara och får mig att komma av mig och det är snudd på omöjligt för mig att få orgasm om jag väl blivit störd. 

Ja, om båda trivs på sitt jobb och har ett sunt förhållande där man ger varandra utrymme att utöva sin hobby så kan det vara kanonbra med att vara olika. Men det kräver ju att båda anstränger sig den tid man har ihop för att göra den tiden innehållsrik och bra. Och att båda anpassar sig och försöker se till att ha några kvällar obokade iaf. Och att inte varje helg går åt till den enas, eller bådas hobby så man knappt aldrig ses. 

 

Men kan du sluta med ditt spammande av forumet! Jag blir så trött på dig. 
Du har till och med själv skrivit att du ältar, att du fattat det, att du mår dåligt av att skriva så här mycket. Ibland har du skrivit att du ska sluta, men sen skriver du igen ändå. 

Om jag nu ska orka skriva något som kommentar till din fråga: Nej, jag blir sällan irriterad eller uttråkad på min partner (inte på tidigare partners heller), men jag har nog valt bra partners också. Jag är 50+, jag kan roa mig själv om mannen och jag har olika intressen, i alla mina relationer har vi delat på hushållsarbete och tagit hand om barnen. 
Man gör givetvis saker tillsammans också, men det där som du ältat och skrivit även i andra trådar "kvinnan blir först uttråkad" är så naivt och barnsligt uttryckt - ungefär som småbarn: "nu har jag tröttnat på att leka med dig för du vill inte bygga lego med mig. Nu byter jag kompis". 

Det finns säkerligen en mängd kvinnor som tröttnat och lämnat en man (som tidigare kommentar i tråden visar), när mannen ifråga inte bidrar till hushållsarbetet, inte bryr sig som barnen etc. Jag har dock inte haft det så, så jag är därmed ett bevis för att det inte är en "sanning" att "kvinnor blir först uttråkade". 

När ska du fatta att folk är olika! 

Varför svarar du om du är så trött på mig? Är väl bara att hoppa över mina trådar.
Det är inte jag som uttryckte det så, att kvinnor blir uttråkade snabbare, det är sånt jag läst om och sett i klipp. Kvinnor själva som säger det. Och det är tydligen utbrett i många länder, i olika åldrar. Jag tror inte att alla kvinnor känner så.
Men jag som aldrig haft ett förhållande undrar ju lite om det kanske blir för mycket jobb med ett förhållande. Att man känner en stress att göra henne nöjd hela tiden.