Stanna eller gå

Familjerådgivning /parsamtal skulle nog vara bra för er. 

Jag har ingen egen erfarenhet.  Men ni har varit tillsammans länge, så det kan väl vara  bra att få hjälp med samtalet. Hoppas det blir bra för er!

Tack. Kruxet är att jag inte ens vill försöka. Men skakig göra det ändå för barnens skull?

Familjerådgivning behöver inte betyda att man ska rädda relationen. Utan mer att man ska få hjälp med att prata om känslor och om hur man går vidare.

Parterapi kan vara bra för att reda ut sina känslor tillsamman, kanske även din man känner av att du inte är närvarande i dina intentioner och att du inte visar äkta lust till honom? Kan vara bra oavsett vad du bestämmer för att göra att reda ut dina-era känslor för varandra. 

Ett allternativ är att ni blir särbos och om det går behåller kvar sommarstugan som gemensam låt säga i ett år. 
Kanske lusten och längtan kommer tillbaka när ni båda får mer frihet att råda över? 

Vet flera som har känt samma efter år tillsammans där man behöver mer frihet och som valt att bli särbos och fått tillbaka sina känslor till varandra men valt att fortsätta att bo på varsitt håll. 

Angående det ekonomiska och gemensamma tillgångar är ju något som ändå behöver tas tag i ifall ni skulle skilja er?men om ni provbor som särbos kan det bli ett steg närmre till att ta det slutgiltiga besluten. 
I dagens samhälle blir det mer och mer vanligt att leva annorlunda än vad normen var bara för 20 år sedan och många kanske inte ens har levt ensamma någon gång. 

Våra arbetsgivare kräver också mer av oss,så inte så konstigt att vi inte orkar med lika många krav från omgivningen längre och kanske också därav tappar lusten och allt däromkring kring våra egna liv. 

Befinner mig i en liknande situation och det är skitsvårt att veta vad man ska göra. Vi har fortfarande intimitet och gör mycket ihop. Men jag saknar attraktion, spänning och lust. 

Jag tycker också det är skönt att vara ensam och längtar inte efter min man när han är borta. Jag gillar att rå om mig själv på helgerna och få göra precis det jag känner för. Det får jag ju även om han är hemma, men förväntan är att vi gör saker tillsammans eller iaf äter ihop, bara det tycker jag kan kännas jobbigt. 

På din fråga om hur det ska kännas i en kärleksrelation så tänker jag att det är individuellt vilka krav man har på  en relation och i slutändan handlar det ju om vad du är nöjd med.

Ser jag runt bland mina vänner är det flera in min ålder som verkar ha lagt ner den intima relationen med sin partner och är helt fine med det. Menar att man har annat som är bra.

Så känner dock inte jag, jag vill ha en kärleksrelation utöver att vara bästa vän och ha kul med min man. Sen förstår jag att det efter 25 år är svårt att känna nyförälskelse. Jag tror tyvärr vi glömde bort att vårda vår relation under alla barnår och det får vi sota för nu.

Jag tror att man kan hitta en ny partner där man kan få uppleva den är attraktionen och passionen jag söker. Och i vissa fall träffar man någon som har allt annat bra du har med din nuvarande partner också. Men mycket står på spel och hade relationen överlag varit dålig hade det ju varit enklare att ta ett beslut. Hur viktigt är sex och den intima delen ställt mot allt det man har som är bra.
Hur man än gör så är det nog något man får göra avkall på. Och det är ju alltid en risk att man ångrar sig och känner sig ensam. Det där med att både vilja ha kvar kakan och äta den...

Så bara du kan avgöra om det ni har är good-enough just för dig.
Men i ärlighetens namn, de flesta som känt att de kommit till vägs ände och delat på sig verkar vara nöjda med det och gillar att vara ensamma och känna sig fria..... 

Ni har nog umgåtts för mycket och för länge för att känna attraktion. Man måste ofta skapa en viss distans till varandra för att bibehålla attraktionen under en så lång relation.

Sen är det viktigt att båda vill försöka iaf.