Jag äts upp av svartsjuka och avundsjuka

Du kan ta till terapi om du inte fixar det på egen hand med din syn på din egen kropp och din ålder, den låter onödigt negativ. 

Sen är det också en viss osäkerhet i var gränserna går för din man, är det inbillning eller förstärkt eller är det så att han får en kick av att de här kvinnorna uppskattar honom så driver han upp det istället för att vara neutral eller negativ i det? De måste ni kunna prata om. Jag vet män som flörtar med mig när min inte är i närheten och jag uppför mig precis likadant som om han skulle vara i närheten, för att jag vill det, det är ett karaktärsdrag i mig, jag är i en relation, dvs jag får inte en kick av det och smilar tillbaka eller leker med elden. jag låtsas som ingenting att de flörtar. Jag bjuder inte på mig själv och de brukar vara snabba med att fatta det och respektera det då. Jag inbillar mig att om de haft egen tjej så hade de uppskattat om hon då uppfört sig som jag gör mot dem i retur. Handlar om självrespekt och respekt för sin relation. Men vissa blir farligt impade av att någon flörtar och lever upp sig helt i det i ögonblicket, verkar glömma att de har både man eller fru och barn. Inte okej, tycker jag. Vill att min ska lita på att jag uppför mig rätt med eller utan hans närvaro. Det är respektlöst mot dig om din man helt livar upp sig så som du beskrivit, han får tänka på dig där och att ni är i en relation. Man öppnar inte vissa dörrar. Man får välja helt enkelt. Är man i en relation så är man. Annars kan man vara singel och då liva upp sig om man nu vill det. 

Så jag ser det inte bara som att du äger det här problemet, han medverkar till det men du lägger all skuld på dig själv. Inte rätt. Det som gäller för honom ska gälla detsamma för dig och vilka regler ni ska ha i er relation, det är inte en ensamgrej att tycka till om, den ena kan inte bygga upp en relation och den andre bygga ner, då håller det inte så bra, svajar i toppen om du fattar vad jag menar. Det måste vara lika och stå stabilt. 

Hoppas du mår bättre snart!

Bara att jobba på att föryngra sig, som jag försökt med i några år nu. Man kan om man vill och tro kan försätta berg.

Jag tror inte att min man skulle bedra mig åtminstone hoppas jag inte det för det vore fatalt för mig. Har inget riktigt yrke, har inte jobbat sen jag var 20 och är knappast något kap. Dessa unga kvinnor är civilekonomer eller civilingenjörer min syster är gymnasielärare, de klarar sig ju själva så varför ska de le mot min karl för?  Det låter ju bra med terapi något jag fått nog av i mina dar. 

Min man frågade mig en gång vad han kunde göra för att jag inte skulle känna så här. Jag kunde inte svara då men om jag ska vara ärlig så önskar jag att det var möjligt att leva om mitt liv. Då skulle jag inte ha skaffat barn och gift mig så ung. Jag skulle ha skaffat mig en utbildning och jobb.  Men nu sitter jag här och är livrädd för att någon tar min man ifrån mig. 

Det är inte för sent att skaffa jobb. Och kanske utbildning också. Låter som att du måste bli mer självständig, helt klart.

Föryngringskurer i all ära men jag är ju samma nolla.  Att vara beroende av någons välvilja för mitt uppehälle känns rätt unket faktiskt. Nu när barnen är utflugna har jag inget existensberättigande

Ja, jag kanske platsar i kassan på ICA men det skulle aldrig min man gå med på. 

Varför skulle han inte gå med att du jobbar? Dessutom bestämmer du ju själv om du ska arbeta eller inte. Du låter väldigt destruktiv i hur du skriver och det är uppenbart att du mår dåligt. Tror verkligen att du behöver göra något annat med ditt liv. Och vad menar du med "platsar i kassan på ICA"? Är det något fel med att sitta i kassan eller?

De kanske ler åt din man för de tycker helt enkelt om honom, inte för att de tror han ska försörja dem på nåt vis utifall att? 

Ok, terapi har inte fungerat då .  Då måste du ju komma på ett sätt att hjälpa dig själv utan det stödet då.

Din man, trivs han runt dig? Det tror jag han gör, men jag ställer frågan ändå så du blir uppmärksam på det och inte blind inför det eller tar det för givet. De män som har trivts med mig de lämnar inte. Jag tänker på om du vet med dig att han trivs med dig, om det är någon tröst? Vilka egenskaper du har som han sagt han tycker om hos dig? Eller kanske är han ingen talare och du vet inte om dem, hur som, så försök finna självkänsla i det att han trivs med och runt dig och den tiden ni har varit ihop, alla minnen ni har, allt det fina som är ni. Det har han inte med de andra. 

Du går på dig själv hårt här, både utseende, ålder och nu att du saknar en viss utbildning och yrke. Han verkar inte bry sig, vad jag förstår. Du är den ende som kan göra något åt det, finns väl utbildningar, även på distans eller annat intresse du har som du vill utvecklas i? För hans skull hade jag struntat i det, har du inte haft det på hela tiden under din relation med honom är det knappast det han har sökt sig till hos dig ändå. Gör det för din egen bara i så fall. 

Hej ts. Jag tycker du ska fundera på att gå en utbildning. Det finns yrken som skriker efter folk. Det kommer få dig att fokusera och att får dig att känna dig mer värd, att du bidrar.

Tror inte att det är enbart din man dem här tjejerna ler åt, han är bara en i mängden. Kan tänka mig att dem är trygga och trivs i sig själva och låter det synas genom utstrålning. Mår man bra, ja då ser man glad ut. Hos vissa kan det boosta självkänslan ännu mer om män tittar (inte hos alla). Så jag skulle inte ta det som något allvarligt. Och jag är säker på att din man älskar dig precis som du är och jag hoppas att du kan älska dig själv med, då ska du se att alla negativa tankar försvinner