Alla är inte lyckliga.
Men det tjänar ingenting till att våndas över att du inte blivit lycklig hittills. Du kan ju inte gå bak i tiden.
Jag har varken kärlek eller barn, aldrig haft, kommer troligtvis aldrig att få.
Men jag jobbar på att förbättra mitt liv för att bli så lycklig som möjligt.
Det finns många människor som lider i världen, både i Sverige och i andra länder. Fattigdom, våld, sjukdomar, ensamhet. Du är inte ensam om det.
Men det finns hopp!
Är du med på en dejtingsida?
Om man och barn är det enda du definerar dig själv med. Som "lyckad", tycker jag faktiskt lite synd om dig. Du är mer än det.
De beror på om det är något som du faktiskt vill ha. Men då får du väl jobba för att det ska se. Tror att de flesta kvinnor som lever så efter en viss ålder. Där är det nog oftast frivilligt som i mitt fall.
Själv har jag valt bort barn och man frivilligt. Och har aldrig mått bättre. De är nog väldigt olika från person till person. Och vad som faktiskt gör dig lycklig i livet, och vad du berikar det med.
Se till att fixa situationen då! Du säger att du har sparat till eget boende, köp lägenhet/villa och sedan snackar du med vården om IVF som ensamstående. Huvudsaken du är lycklig så är det skit samma vad andra gör eller tycker. En man lär du träffa förr eller senare men livet står inte och faller med om man har en partner eller inte.
Man är inte automatiskt lycklig för man har man och barn, inte heller är det definitionen av att vara lycklig, eller att du måste ha det för att ditt liv ska ha någon mening.
Man är inte automatiskt lycklig för man har man och barn, inte heller är det definitionen av att vara lycklig, eller att du måste ha det för att ditt liv ska ha någon mening.
Man är inte automatiskt lycklig för man har man och barn, inte heller är det definitionen av att vara lycklig, eller att du måste ha det för att ditt liv ska ha någon mening.
Se till att fixa situationen då! Du säger att du har sparat till eget boende, köp lägenhet/villa och sedan snackar du med vården om IVF som ensamstående. Huvudsaken du är lycklig så är det skit samma vad andra gör eller tycker. En man lär du träffa förr eller senare men livet står inte och faller med om man har en partner eller inte.
Om man och barn är det enda du definerar dig själv med. Som "lyckad", tycker jag faktiskt lite synd om dig. Du är mer än det.
De beror på om det är något som du faktiskt vill ha. Men då får du väl jobba för att det ska se. Tror att de flesta kvinnor som lever så efter en viss ålder. Där är det nog oftast frivilligt som i mitt fall.
Själv har jag valt bort barn och man frivilligt. Och har aldrig mått bättre. De är nog väldigt olika från person till person. Och vad som faktiskt gör dig lycklig i livet, och vad du berikar det med.
Alla är inte lyckliga.
Men det tjänar ingenting till att våndas över att du inte blivit lycklig hittills. Du kan ju inte gå bak i tiden.
Jag har varken kärlek eller barn, aldrig haft, kommer troligtvis aldrig att få.
Men jag jobbar på att förbättra mitt liv för att bli så lycklig som möjligt.
Det finns många människor som lider i världen, både i Sverige och i andra länder. Fattigdom, våld, sjukdomar, ensamhet. Du är inte ensam om det.
Men det finns hopp!
Är du med på en dejtingsida?
Jag är lycklig , men jag skulle nog känt mig misslyckad om jag bara var sambo.
För mig är sambo är på samma nivå som en KK