Jag blir galen!

Alltså, det enda du kan göra är att acceptera att han kör sitt race. Han vill presentera kreti och pleti som han känt en kvart, det kan du inte göra något åt. Han är en vuxen man som sköter sitt liv som han vill, jag förstår att han blir skitarg. Så länge han inte håller skadliga personer kring barnen har du rent konkret inget med det att göra.

Tro nu inte på något sätt att jag försvarar hans idioti här, men du måste komma fram till acceptansen kring detta. Det är det enda du kan göra. Hans liv, hans ensak. Att ni har barn och hur de påverkas spelar tyvärr ingen roll, så länge de inte far illa, och det räcker inte att han har svängdörrar till sängkammaren för att det ska räknas så du kan sätta ner foten. Säg till när han har knarkare, alkisar och kriminella i hemmet. Först då har du rätt att sätta gränser.

Jag var barnet.

Varje gång det var umgänge med pappa var det en ny kvinna. Om han inte hade någon just då så dumpade han mig på farmor så han slapp laga mat.

Jag minns två stycken Anita, två hårfrisörskor från X-stad, någon som hade papegoja, någon som hade hund, någon som hade barn som jag spelade Monopol med och några jag lärde mig fläta plastband hos.

På det hela led jag inte av det, utan mycket mer av hans ointresse. För min fadersfigur klarade inte av att se mig som en tänkande individ förrän jag var 11 år gammal, fast jag lärde mig läsa vid fyra, talade engelska vid 5 och är överbegåvad.

Vi har ingen kontakt idag. För mig dog han 1989 när han hotade mig med att jag skulle se till att han slapp betala underhåll från att jag fyllde 18 tills jag gick ut gymnasiet, för annars ville han aldrig se mig mer.

Även om jag nu är noll barns mamma, så förstår jag dig TS.  Om jag hade barn och träffade en man så skulle jag vilja veta mer om honom först, och sedan ha en stabilare tro på vårt förhållande innan jag presenterat honom för barnen.   

Det är helt okej om jag själv blir sårad, ifall mannen bara lämnar, men jag skulle nog vara försiktigare då det gäller mina barn.   Barn kan ju ta åt sig väldigt mycket, hade jag varit dig TS, så skulle jag nog ha försökt att pratat med barnen och frågat hur de känner inför att deras pappa har träffat en tredje flickvän,  och sedan få dem att förstå - OM de nu kände så - att det inte alls är deras fel eller att det beror på dem.  <3  

Man måste välja sina strider och detta är en strid du inte ska ta. Du kan inte göra något fast du har rätt i sak. Det enda du uppnår är att förgifta stämningen mellan er och det riskerar skada barnen mer än hans bytande av kvinnor.

Ta till dig av inlägg #3. Barn lider mer av pappans ointresse för dem än av hans intresse för olika kvinnor.

Tack för era svar!

Jag vet att ni har rätt. Jag kan inte göra ett skit åt saken. Jag vinner mest på att bara acceptera det. Men det är otroligt svårt. Jag fattar inte varför han måste dra in barnen. Och jag förstår inte hur han varje gång kan känna att han hittat kvinnan i sitt liv.

Men jag får jobba på acceptansen.

Ja , så blir det när man skilt sig.
Då bestämmer var och en vad den gör.
Ditt ex gör fel, men han gör som han vill