Vad är jag för sorts vän egentligen?! Jag måste vara en urusel vän och enormt egoistisk vän!

Hej,
min vän skall gifta sig. Jag har egentligen inte känt honom särskilt länge, men vi har umgåtts och pratas vid.

Det är många fall som jag har blivit sur på honom, p.g.a hans sätt att vara och jag upplever att han gjort saker bara för att få bekräftelse för sitt ego. Men i slutändan är vi ändå vänner. Kanske inte bästa vänner och jag känner att vi inte kan prata om allt.

I alla fall så skall han ändå gifta sig och ha bröllop och ha bröllopsfest och festen är endast för speciellt inbjudna och jag tillhör en av dem som är speciellt inbjudna för festen + om man säger till i förväg, så kan man ha chans till en sovplats eftersom festen är en bit bort från hemorten.

Kort gott, jag orkade inte resa och kände inga känslor för hans bröllop just då. Jag avböjde mig och kände att det var både klokt och bästa valet.

Alla våra gemmensamma vänner, vänner som vi umgåtts med tillsammans, skall på bröllopen. Alla vänner, gruppen som vi umgåtts med varandra och haft kul tillsammans, skall vara där och fira honom.

Jag var en av dem som var speciellt inbjudna på festen.

Helt plötsligt slog det mig: Jag är en dålig vän. Vad är jag för sorts människa? Jag kände verkligen inga känslor, när jag fick inbjudan. Även om jag blivit sur på honom för hans känslokalla beteende och arroganta karaktär. Så har vi ändå varit och är vänner i slutändan.

Jag sitter just nu och har skuldkänslor och dålig samvete. Vilken dålig vän jag är!!!

Jag skrev till honom att jag bad om ursäkt att jag inte kunde komma.

Jag mår inte alls bra. Jag tänker också ifrån hans perspektiv. Visserligen skall han gifta sig och har fokus på sin framtida fru. Men han måste väl ändå känna någonting att jag avböjde mig, utan några direkta förklaringar, mer än: ''Jag kan tyvärr inte komma.''.

Jag mår inte alls bra!