Obalans i sexlivet (igen)

Jag är en heterosexuell man som är lite över 60 och har under alla år brottats med det faktum att de partners jag har levt med inte alls har samma intresse för sex som jag själv. Obalans i sexlivet är nog det absolut vanligaste problemet som par upplever, eller iaf att den ena i ett par upplever detta.

Jag har idag ett bra sexliv, men ändå upplever jag obalansen. Man kan väl säga att jag (äntligen) har lärt mig att hantera att min partner inte alls ser på samma sätt på sex som jag. Jag är gift för tredje ggn och i grunden är det sexlivet som har varit orsaken till de två skilsmässorna, och det är jag som har lämnat.

Det är inte så att jag vill ha sex varje dag och jag prioriterar kvalité framför kvantitet. Men hos mig finns sex alltid närvarande. När jag vaknar så har jag morgonstånd och bara det faktum att kuken står gör mig kåt. Jag skulle kunna kasta mig över min fru direkt när jag vaknar, för då är jag nog som allra kåtast. Men det brukar lugna sig efter en liten stund och dessutom jag vaknar nästan alltid före min fru som är en riktig sjusovare och behöver tid på sig när hon väl vaknat innan hon kan börja tänka på sex. Jag är typen som kan resa mig ur sängen direkt när väckarklockan ringer medan hon måste snooza en tid innan hon orkar kravla sig upp.

Men även under dagen kan jag när som helst tänka mig att ha sex. Jag skulle aldrig tacka nej om min fru föreslår det. Vilket hon tyvärr nästan aldrig gör. Det är inte så att hon inte njuter av sex eller gillar att ha sex med mig. När vi väl är igång så kan hon vara ett riktigt vilddjur! Och själv tycker jag att vårt sexliv är fantastiskt! Men hon kommer liksom aldrig på tanken att vi kan ha sex. Det initiativet måste alltid komma ifrån mig även om hon sällan säger nej.

Hon skulle kunna vara utan sex i veckor och aldrig fundera över det faktum att det var rätt länge sedan vi hade sex. Det föds liksom aldrig nån längtan inom henne att ha sex utan hon bara svarar på mina inviter och då kan hon bli riktigt pigg på det! Själv har jag ett behov som alltid ligger och lurar under ytan och dessutom byggs det upp mer och mer för varje dag som går utan sex.

Hon har ändå ett stort behov av närhet. I TV-soffan sitter vi oftast intill varandra och håller om varandra och kysser och smeker. När vi rör oss i huset så kan hon plötsligt spricka upp i ett leende när hon ser mig och komma fram till mig och kramas och kyssas, men detta verkar inte vara kopplat till sexualitet ur hennes perspektiv utan är bara ett rent ömhetsbevis. Och jag har samma behov närhet och ömhet och känner inte att jag behöver dra av henne kläderna varje gång hon kramar mig. Jag kan skilja på dessa två behov. Dessutom ligger vi alltid en stund före vi somnar och efter vi vaknat och kelas och vi sover båda helt nakna, så steget till sex rent praktiskt är inte långt, men om jag inte tar initiativ så blir det inget med det.

Jag var under en period tillsammans med en kvinna som sade sig vilja ha sex varje dag. Vi bodde en bit ifrån varandra, så jag kunde aldrig få bekräftat att det verkligen var så hon ville ha det. Att man knullar som kaniner den första tiden man är tillsammans är inget ovanligt. Hur det blir i längden är det som är det intressanta. Men hon och jag var på olika platser i livet och i landet så det blev aldrig nåt stadigt förhållande mellan oss så jag fick aldrig det verifierat att hon verkligen skulle vilja leva ett liv med sex varje dag.

För att ha ett exempel på hur min fru aldrig tänker på sex: Under de senaste dagarna har det inte varit praktiskt möjligt för oss att ha sex. Vi har barn på var sitt håll som är vuxna och nu under sommaren kommer de hit till oss med sina pojk/flickvänner och bor hos oss lite då och då. Huset är så lyhört att vi inte känner oss bekväma med att sexa när vi inte är ensamma. Idag blev det ett skifte då en av hennes döttar lämnande och min dotter med pojkvän ska komma senare (de är hos hennes mamma nu). Att de ska komma till oss idag är bestämt men inte exakt vilken tid. Jag vill verkligen få en liten stund för oss under dagen och min fru hade en grej som hon skulle på idag och skjutsade sitt barn till tåget på väg till sin aktivitet och erbjöd sig att ta med sig min dotter med pojkvän på väg hem. Det skulle innebära att vi inte skulle få den där ensamtiden och ytterligare 4 dagar med barn i huset. Så jag satte ned foten och sa att hon inte ska hämta dem. De finns bara 30 minuter bort och jag kan hämta dem själv ett par timmar senare, bara vi får en liten stund ensamma tillsammans först.

Min fru blev lite förvånad över det hela och tyckte att det där med sex, det hinner vi ju med senare. Men att "senare" innebär att vi skulle vara tvingade till avhållsamhet i sammanlagt över 1½ vecka när vi normalt har sex 2-3 ggr/vecka känns inte bra för mig.

Här vet jag att många, i synnerhet män, kommer att säga att "jag har minsann varit utan sex i ett halvår, så några dagar är väl inget att beklaga sig över" men det är inte det som är grejen utan det är principen. Principen att sex alltid nedprioriteras i förhållande till annat. Annat som man också kan göra när som helst.

Nåväl, tankar om detta?