Vad är attraktion och kemi?

Vem pratar du med?

Jo, jag håller med (tror jag). Känner man inte attraktion alldeles på en gång, så kan det inte komma senare. Det känns som vibrationer i luften. Sedan hjälper det inte hur bra (eller dålig) personen visar sig vara, attraktionen blir kvar rätt länge till och med om det visar sig vara en riktigt dålig person. Och attraktionen går inte att trolla fram på beställning, ens om man vet att det här skulle vara en jättebra kille och pappamaterial.

...samtidigt är det lite det som är charmen med det. Att det inte går att styra. 

Håller inte riktigt med dig. Har själv varit med om hur en människa plötsligt förvandlats inför mina ögon, från en relativt intetsägande person till den mest spännande och attraktiva man jag hittills mött. 

Detta skedde vid ett slumpmässigt möte där vi började samtala och upptäckte att vi hade väldigt mycket gemensamt samtidigt som vi var på helt olika ställen i livet.  Efter det mötet var det vi två.

Jag tror mycket väl att man kan bli attraherad av någon personlighetsmässigt även om man inte är det från början. De saker i personligheten som man attraheras av kan ju ta ett tag att upptäcka och kan kräva en rätt djup kontakt.

Personligen tror dock jag inte att den fysiska attraktionen kan uppstå helt plötsligt om det inte finns ett frö av den från början (spelar ingen roll vad man multiplicerar med 0, resultatet blir ändå 0). Däremot kan den växa i oh med att man blir mer attraherad av personligheten.

För att för att det ska bli det riktiga pirret/kemin som leder till förälskelse/kärlek i slutändan måste dock båda typerna av attraktion finnas där.

Självklart tror jag inte att man kan uppleva attraktion till någon man från början tycker är oattraktiv. 

Men det här med kemin mellan människor är fascinerande.  Ibland tror jag att vi ställer upp någon sorts mall som vi tror representerar det vi attraheras av, men upptäcker efter hand att den inte alls stämmer. 

Du kanske inte kan det, men det gäller inte alla. Jag har upplevt bägge ytterligheterna, alltså att jag känt den där dragningen till någon redan från första blicken. Och den andra ytterligheten, att jag inte tyckt att han var fysiskt attraktiv alls (nästan tvärtom, att han var i princip frånstötande till det yttre) till att han faktiskt växte och blev attraktiv på alla plan när jag lärde känna honom.

Det kan gå åt andra hållet också, att man tycker att någon är attraktiv från början, men med tiden tappar personen sin dragningskraft av den ena eller den andra anledningen.

Precis det har jag också varit med om.
På något sätt måste hjärnan vara inblandad och genom kemiska processer talar om för oss vad som är bäst för oss.  Så tror jag i alla fall.

Kemi är bara ett kvinnligt kodord för ömsesidig attraktion, på samma sätt som att 'bli sedd'. Kvinnor tycker ofta det låter bättre med dessa omskrivningar som inte är rakt på sak.

Dumheter, rent ut sagt.

Det är inte exklusivt kvinnor som använder kemi, personkemi, och så vidare, som ett försök att sätta ord på det där som händer när man dras till en annan människa.  Vilket ord eller uttryck man använder i sammanhanget har nog mer att göra med vana och vad ens familj och vänner använder, än vilket kön man har.

Förstår inte riktigt vad du menar med kodord för vad?  Jag tror att du blandar ihop kåthet med attraktion. 

Du kanske inte varit med om den där förälskelsen och passionen. Vad vet jag? 
När man bara har lust för en enda person, när personen inte blir utbytbar och man i princip skulle kunna göra vad som helst för att vara tillsammans. 

Det är inte desamma som kåthet.

Håller inte alls med. Jag hade känt min man i 7-8 år som kompis (men varit upptagen hela vägen) innan jag blev helt absurt förälskad i honom. Fick ångest och hjärtklappning av saknad om jag inte fick träffa honom varje dygn.

Landade inte från de rosa molnen på två hela år.

Vadå tro? Det finns ju proppfullt av forskning om det.

Läs en bok människa...

www.bokus.com/bok/9789186061463/njutning-berattelser-om-karlek-kanslor-och-kemi/

Man behöver ju inte skriva folk på näsan och hänvisa till fakta,. Det är upp till dem som läser mitt inlägg att ta till sig eller inte. De som är intresserade hittar säkert fakta om de söker efter dem.  

Som jag läser tråden är man inte ute efter fakta utan erfarenheter, vilket jag har gett. 

Dina kommentar är lite lustiga eftersom jag i andra trådar ansetts som besserwisser när jag presenterar fakta 

Ja, jag har nog läst för mycket i mitt liv så jag försöker vara mer känslig/personlig i mina inlägg

Fast "vad som är bäst för oss" stämmer ju långt ifrån alltid. Hormonsystemet driver ofta kvinnor i armarna på anabol-muskelknuttar, som uppfyller det visuella som får en kvinnas hormoner att börja spruta... och sedan slutar det med att han flippar och slår ihjäl henne. OK, det har aldrig hänt mig. Kompisar är kompisar för mig; en älskare är något helt annat med helt andra krav på utseende och andra egenskaper, utstrålning,  bemötande, samspel och förväntningar ända ifrån första ögonkastet. 

För mig så är attraktion mycket mer än utseende och kan växa fram när man lär känna varandra. sånt som skapar attraktion för mig är ögon, leende, kroppsspråk, ödmjukhet, humor, självdistans, vänlighet, busighet, intelligens osv. Det är en kraft som gör att jag dras till personen och vill vara fysisk. Detta är något jag tror är rätt olika mellan många män och kvinnor, då män verkar vara mkt mer utseendefixerade i sin attraktion än kvinnor.

Jag kan ha attraktion till någon men inte kemi. Kemi för mig är när det klickar i samspelet. När man lockar fram bra sidor hos varandra och det finns en förståelse och balans mellan oss snabbt utan att vi "lärt upp varandra".  Kemi kan jag ha med personer utan att känna attraktion. 

det jag söker i en partner är båda delarna. 

Vet inte om det stämmer för alla, det där med attraktionen för anabola muskelknuttar. Har själv aldrig sett dessa som attraktiva. Nej, för mig är det långa mörkögda män som gäller. 

Allvarligt så är det väl så att förälskelse i en ljus medellång man är vad som hände mig. Vilket jag idag är väldigt tacksam över.