• Ensam888

    Förlorat en son pga psykisk ohälsa

    Som min tråd lyder så har jag förlorat min son sedan 2 mån .
    de sista han sa var F?. You .

    Jag lever med PTSD och Eds , kämpar varje dag att överleva . 
    Och är så känslig för saker som händer och blir väldigt ledsen .
    Jag har varit en del av familjen länge , varit barnvakt en hel del , ständig kontakt. 


    Men när jag plötligt får se att dom har kalas utan mej ( jag va bjuden en annan dag ) så blev jag så ledsen , då jag inte ens visste om de , på hens 3 årsdag . 


    Ringde min son men han bara skrek i telefonen att jag inte var nån speciell person och att dom inte måste berätta allt för mej .
    Så jag blev så ledsen och förtvivlad så satte mej på TT och gjorde en live , vilket kom fram till dom och min son blev ännu mera arg .

    Jag har ju så klart bett om ursäkt för deta men inget tillbaka .

    Han vägrar prata med mej 
    Hur gör jag ? 

  • Svar på tråden Förlorat en son pga psykisk ohälsa
  • Anonym

    Jag har aldrig blivit bjuden till mina barnbarns födelsedagar. Mormor och morfar är med och firar men farmor och farfar är inte välkomna. Man är som smittsam pest.
    Man får sitt hjärta överkört och krossad av en asfaltvält.
    Men man kan inte tvinga sig på folk

  • Ensam888
    Anonym skrev 2023-07-19 01:29:16 följande:

    Jag har aldrig blivit bjuden till mina barnbarns födelsedagar. Mormor och morfar är med och firar men farmor och farfar är inte välkomna. Man är som smittsam pest.
    Man får sitt hjärta överkört och krossad av en asfaltvält.
    Men man kan inte tvinga sig på folk


    Men gud va säger du , de är ju hemskt . 


    Vad har hänt ? 

  • Anonym (´´´)

    TS: du kan inget göra mer, utan avvakta och se om din son kontaktar dig. Du skriver inget om varför sonen tagit totalt avstånd. Det ska mycket till innan man gör så, så det måste varit långvariga problem? 

  • Anonym (Kalas)

    Det är inte ovanligt att man har flera kalas, exempelvis ett för kompisar, och ett för släkt. Tråkigt att du blev upprörd, men det måste ligga mer i botten av denna konflikt än ett kalas? Eller är sonen väldigt impulsiv och blir arg lätt? Hur har er relation varit annars? 

  • Anonym (Fia)

    Jag beklagar verkligen förlusten av ditt barn.
    Jag är också mamma och det skär i hjärtat.
    Men det verkar ligga mer bakom det här. De har valt att inte inkludera dig på samma sätt och det är sorgligt men man kan inte kräva kontakt med andra. Oavsett om man är släkt. Sätta sig på sociala medier och "tala ut" kring en så pass känslig situation låter inte heller sunt.
    Kanske bör du nu ta lite avstånd från sociala medier ett tag och leva i den riktiga världen så att säga? Ta stöd av vänner eller andra släktingar, ta hjälp hos kurator eller diakon om du behöver prata.
    Man kan finna stöd på nätet också men i så fall i forum med andra som delar upplevelsen och kan ge hopp om framtiden. Inte för likes...

  • Anonym (SL)

    Hej
    Vad exakt blev du ledsen för inledningsvis?
    Du var ju bjuden på ett av kalasen och skulle få fira barnbarnet.
    Som någon annan påpekade är det inte ovanligt att ha många kalas.

    Kan du förstå att han reagerade, när du faktiskt var inkluderad i firandet? 
    Och kan du se att din reaktion att spela in en TikTok (för jag antar att det är det du menade) var onödigt och omoget?
    Hade min mamma gjort det hade jag blivit riktigt arg faktiskt.

    Du beskriver inledningsvis att du inte mår bra och är känsligt för saker och blir lätt ledsen. Att brottas med psykisk ohälsa är jättetufft och jag hoppas att du har hjälp.
    Något man dock måste vara försiktig med är att lägga över ansvaret för sitt mående på någon annan. 
    Fundera på om du brukar göra det. Det skulle nämligen kunna förklara din sons starka reaktion, även om det såklart inte är ok att säga vad som helst.
    Fundera på era samtal, gärna med stöd av en samtalskontakt. Brukar du i samtal säga att han ska ta särskilt hänsyn till dig pga din ohälsa eller det minsta hinta om självmord eller självskadebeteende?
    Att bli utsatt för det som anhörig och helst om det är återkommande är väldigt påfrestande.

    Mitt råd till dig är att fundera på din del i det som hände och be om ursäkt för det utan att gå in i förklaringar eller peka på hans del.
    Om han är redo att ta emot din ursäkt kan du ju inte veta...
    Och kom ihåg, bästa ursäkten är förändrat beteende...

  • Anonym (.)

    Det jag tycker din son gjort fel är att han skulle i förväg informerat dig om hur och varför de gjort den här uppdelningen av att fira 3 åringen på 3 åringens dag utan att du blev bjuden just den dagen men var bjuden annan dag. Så att du hade kunnat förstå varför och inte få veta om kalaset via sociala medier. 

    Kan låta tufft när jag skriver så här men jag förstår honom. Har du lämnat ut honom, HANS BARN, det heligaste han har, er konflikt på TT (TIkTok) så hade jag också sagt F U och klippt banden. Han är pappa och måste skydda sitt barn och sin familj. 

    Det här med att man offentligt går och försöker nedvärdera på olika sätt ens nära och kära kommer med ett pris. Hade du gjort det anonymt så ingen hade kunnat läsa sig till med 100% att det var just du och din familj det gällde och du sökt stöd eller ventilerat den vägen då hade det varit okej, men inte det där. Det du gjorde var värre än det han gjort. 

    Kan bli så att när det gått längre tid att han då kan förlåta och ta dig tillbaka och ge dig en sista chans vilket är det jag hoppas på om det är så att du kan hålla dig själv i schack, annars får du komma till insikt att du bara kan älska dem på avstånd och att detta blev olyckligt och försöka ändå ha så god tillvaro du bara kan. Hitta kompensation på någon nivå hos andra eller andra intressen du har så allt inte står och faller. Alla fuckar upp nån gång, du får förlåta dig själv också för det. 


    Det är din son, hans sambo/fru som när de startar sin egen familj är de som avgör huruvida uppdelningen ska vara när de firar sitt barn. Det är dem som håller i det. Det är inte per automatik så att de traditioner man haft i sin egen ursprungsfamilj är de som är de enda rätta och de som efterlevs sedan i den familjen de gemensamt skapat. De måste få rätten att skapa sitt eget. Det kan bli så att de skulle ha valt det som ni alltid varit vana att ha det innan, men också att de har gemensamt hittat en annan lösning som passar bägge föräldrarna och barnet. Det är inte du eller någon annan som bestämmer. Det du kan bestämma det är att säga tack, men nej tack, visa din gräns den vägen om du känner att där är någon orättvisa inblandad.


    Det är inte alltid så lätt att vara föräldrarna heller och veta vad som blir bäst, och det är inte alltid så att man kan göra total rättvisa ett år vid firande utan att det istället kommer nästa år. Därför tycker jag att din son har failat, för han skulle ha talat om för dig hur de tänkt .

    Jag har haft att ta hänsyn till skilsmässor, psykisk ohälsa, familjemedlemmar som inte kommer överens, olika traditioner, när det kommer till våra barns firande. Jag eller vi har berättat då i förväg Det är så här vi tänker till de närmsta, inte alla. Det har jag inte energi för och de skulle inte bry sig ändå.

    Har också kört varannan, så ett år så har t ex pappan fått inbjudan på just den dagen, nästa år är det hans tur att stå tillbaka, och då får mamman komma istället. Man kan också välja att fira först ena dagen med ena, och andra med den andre men det är inte säkert att man själv orkar eller hinner med att ha 2 kalas det året, då kan man köra varannan, eller lite mindre kalas med den andre föräldern när och om den kommer förbi.

    Jag tycker det är sin sak om du märkt av att det alltid varje år varit så att det är att annan, eller andre får företräde och inte du, det måste finnas någon rättvisa där. Nu är barnbarnet bara 3 år så är omöjligt så att du redan nu kan avgöra mönstret i det att där skulle vara orättvisa inblandat, att just du är utsatt för det. 

    Jag har också testat variationen att ha stort kalas med alla, och det blev för mycket för de som lider av psykisk ohälsa eller inte är så sociala som då föredrog att komma förbi och småfira annan dag, man får jämkas lite, men då har de i alla fall blivit bjudna. 

    Kommunikation är A och O. Jag hoppas ni löser det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer må bra igen. Bara för att han sagt F U och klippt banden betyder inte att han slutat älska dig och inte resten av familjen heller. Försök att inte misströsta. Hade jag varit dig så hade jag skrivit ett brev som han kan läsa i lugn och ro och sedan avvaktat. Hoppas de kommer tillbaka till dig. Hjärta

  • Anonym (.)

    Vill bara skriva också att vi har också haft variationen att vi inte haft kalas alls utan åkt iväg, kan se olika ut, men har alltid förklarat så det inte kommer som en överraskning. Då har vi heller inte förväntat oss att andra familjemedlemmar eller släkt ska ge presenter i efterhand. En del har ändå valt att göra det och då har vi haft någon kaffe och kaka, eller glass eller liten tårta. 


    Det viktigaste är att förklara innan. 

  • Anonym (E)

    Ok TS, jag lever också med PTSD och det förklarar inte ditt beteende i det här fallet, inte heller din andra diagnos. 


    Du är alltså inbjuden att fira barnbarnets födelsedag men inte på själva kalaset. Det är väldigt vanligt att man gör så eftersom kalaset främst är till för barnet och barnets kompisar. Vi har också haft kalas och sedan firat med släktingar lite lugnare och mer privat. Ingen har blivit upprörd för det.

    Men du lägger alltså upp ?en live? på TikTok (antar jag att TT betyder) om hur ledsen du blev. Hur kul tror du att det är för din son att du hänger ut honom som en hemsk människa? För oavsett vad du sa blir ju det slutsatsen. 

    Sedan skriver du att du har förlorat en son pga psykisk ohälsa. Fast det har du inte. Om du har förlorat honom så är det pga dina egna handlingar. 

    Sonen hade inte uteslutit dig utan tvärtom bjudit in dig. Det är du som skapar ett onödigt drama och får allt att handla om dig.


    Jag misstänker att det har hänt förut och att sonen börjar tröttna på det. 

Svar på tråden Förlorat en son pga psykisk ohälsa