Ångest är generellt en känsla av skräck som saknar logisk orsak. Det blir en fysisk reaktion som är oproportionerlig till situationen man befinner sig i. Att man alltså kan känna rädsla för något som egentligen inte är farligt. Ibland vet man själv att man inte är i fara, men kan inte stoppa känslan ändå.
Så nej, man kan inte lida av ångest omedvetet. Man kan inte ha stark ångest och leva opåverkat.
Om alla får ångest ibland kan inte jag svara på, då jag inte vet. Jag har själv lidit utav det, på riktigt, så jag vet inte hur "normala" människor känner. Känner du själv att du varit överdrivet rädd för något som inte var farligt? Något som fått dig att aktivt undvika den saken?
Rent fysiskt blir det ju "fight or flight" instinkterna som kickar in. Man blir överdrivet uppmärksam på sin omgivning. Man får adrenalin och känner ett behov av att "reagera". Därför kan grov ångest ibland utspela sig i att man slår sig själv, viftar med kroppsdelar eller dylikt. I grova fall når man ju nivån av stress som kallas "panikångest" istället. Då kan man liksom inte resonera med sig själv längre, utan "flyr" desperat från situationen. Eller ja, jag gjorde det. Vissa går istället i attack mot sin omgivning. Slår sönder saker till exempel. Det varierar hur man hanterar denna överdrivna, oproportionerliga rädsla.
Men oftast går det sällan så långt. Eftersom personer med ångest aktivt undviker situationerna som triggar deras ångest. Ofta känner de ju redan ångest vid tanken av att utsättas för situationerna som triggar deras ångest, och undviker dem på grund av detta.
Min ångest var för sociala sammanhang. I alla dess former. Prata med någon jag inte kände väl. Smsa, ringa, stå i kö på affärer, skriva inlägg i forum osv. Jag hade ju en oproportionerlig rädsla för att dömas av andra, när min ångest var som värst. Därför undvek jag interaktioner med andra människor i den mån det gick, eftersom jag reagerade FYSISKT så grovt på situationen, trotts att det var helt ogrundat. Därför isolerade jag mig själv till en extrem nivå, och fick en grov känsla av skräck bara av att tänka på att jag skulle behöva "utsättas" för en social situation.
Så folk som saknar respekt för de som är utsatta av ångest - saknar därför empati. Det är egentligen inte en åsikt utan ett faktum.
Men ah. Är frisk från det idag och har insett att jag inte bryr mig ett skit om andras åsikter om mig. Mer eller mindre... 
