Vad är ångest?

Varför allt fler lider av ångest kan jag inte svara på men tror det kan bero på vårt moderna samhälle, alla dess krav på människan som är övermäktiga och onaturliga. Ganska normalt att reagera med ångest då. Många utav dessa tror jag skulle klara sig utan psykofarmaka och istället ta till terapi och ändrade levnadssätt.

Jag tror inte att man kan känna att man mår psykiskt bra fast att andra ser att man har ångest. Jag upplever ångest som ett tillstånd som känslomässigt inte går att missa för en sekund🤔

Jag vet inte om GAD är överdiagnostiserat men om det är det så tror jag det kan bero på just alla dessa människor som känner ångest på grund av olika orsaker så som samhälle, sociala medier, karriär mm. 

Vi som lever med ångest problematik på riktigt vet vad riktigt dödlig ångest är. Finns så klart olika grader och former av ångest också. Hur det påverkar livet beror på hur van man är med sin ångest, hur man hittat strategier för att kontrollera den antingen genom självhjälp/erfarenhet eller med hjälp utav vården terapi medicin mm. Medicin kan hålla ångesten på en hanterbar nivå, ibland faktiskt minimera den rejält. Man hittar sina sätt att reglera ångesten, hantera den och leva med den. Vi kan ofta ha ångest utan orsak. Den kan vara mild till helt bedövande och det känns som man ska tappa andan det är olika. Ibland kan man behöva bli sjukskriven det beror på. Ibland kan ju långvarigheten leda till depression. Riktig ångest problematik kan inte jämföras med den "vanliga" typen av ångest

Dels beror det på att  terapisnacket är en stor trend just nu. Det är ångest, ptsd, narcissister och borderline mm mm. Alla har det, alla har råkat ut för narcissister som har givit dem ångest mm. 

Dels beror det på det ökade trycket i samhället, ungefär som för de skenande adhd och autismdiagnoserna. 

Jag tycker att detta är en intressant frågeställning. Är själv väldigt intresserad av psykologi och beteendevetenskap och anser att det är något som behöver lyftas för diskussion ibland. 

Å ena sidan är det positivt att man kan identifiera dåligt mående och sätta in rätt hjälp till människor som behöver den. Å andra sidan är det lätt att det går inflation i diagnoser och leder till slentrianmässig medicinering istället för att försöka hitta roten till problematiken, antingen på individnivå eller samhällsnivå. Jag är också rädd att man fållar i människor i fack och skapar stigma genom att överanvända begreppet "ångest". I synnerhet för män (ursäkta min generalisering) som ofta felaktigt ser psykisk ohälsa som ett misslyckande. I de fallen kan man behöva använda sig av annan terminologi för att göra det till ett mindre laddat ämne.

Lika vanskligt är det att sätta likhetstecken mellan ångest och dåligt mående. All ångest är inte sjuklig och det finns dåligt mående som inte visar sig som ångest, men som ändå behöver tas på allvar.

Jag kan bara utgå från mig själv och jag har aldrig upplevt den där ångesten som folk ofta pratar om med tryck över bröstet eller rusande hjärta och dylikt. Har aldrig kunnat relatera till folk som pratar om att de har ångest. Jag respekterar och erkänner deras upplevelse helt och fullt ändå. Jag har däremot upplevt sorg, frustration, nedstämdhet och ilska som tagit över hela tillvaron och lett till ätstörningar och självskadebeteende. Men aldrig den där omtalade ångesten. Upplever tyvärr att mina upplevelser i viss mån avfärdats som "ogiltiga" på grund av det. 

Tack för att du lyfter frågan!

Just ångestdämpande mer än allergimedicin skrivs ut  betydligt mer restriktivt nu. Tänker du på antidepp? Det kan man äta även utan ångest.

Ångest är en helt normal reaktion på fara som har varit helt livsavgörande för människan historiskt. Ångest sker utom vår kontroll när vi upplever hot, syftet är att hjälpa oss att undkomma faran. Förr bestod hoten av rovdjur mm. Tyvärr kan kroppen reagera med ångest på saker som inte är ett reellt hot utan på oroande tankar, minnen, stress och situationer personen i fråga upplever som obehaglig, som att prata inför grupp, gå till tandläkaren, ringa ett samtal, lämna hemmet osv. Ibland kan det vara väldigt svårt att veta exakt vad som är upphovet till kroppens reaktion. Ångest är inte samma som oro, men stark oro kan leda till ångest. Ångest är en fysisk reaktion. 

Ångest i sig är inte farligt men den kan påverka livskvaliteten något enormt och leda till depressioner mm. 

Ångest är alltså inget någon väljer men man kan lära sig hantera ångesten på olika vis. Ibland behövs läkemedel. 

Vad är skillnaden mellan ångest och vanlig oro? 

Ångest är en väldigt stark form av oro som kan ta sig olika uttryck. Tex panikångest, den som drabbas av det kan första gången tro att den håller på att få hjärtattack. En del lider av ångest när de befinner sig i vissa situationer eller riskerar att göra det tex social fobi. 

Stark ångest är som att befinna sig vid en katastrof, känslan du får när en bil rusar emot dig och du tror att du ska bli påkörd. Problemet är bara att för en person med ångestproblematik så kan man känna detta utan att det finns något verkligt yttre hot.

Nej, du kan inte ha ångest någon längre stund utan att veta om det ( undantaget är personer med alexithymi antar jag). 

Det finns inget som tyder på att GAD är överdiagnosticerat. GAD är en specifik ångestdiagnos där man oroar sig oportionerligt mycket och intensivt. Långt ifrån alla med ångestproblematik lider av GAD! Allt tyder snarare på att personer med GAD är underdiagnosticerade till skillnad från personer med OCD eller social fobi. Då personer med GAD anses ?bara? oroa sig lite extra och det är ju normalt för alla människor. Men personer med GAD lider ofta mer eller mindre hela dagen av jobbiga tankar som byter orosstimuli. 

Hur man påverkas är extremt olika? En del personer klarar inte av att upprätthålla jobb eller nära relationer medan andra lever utåt sett normala liv och har hittat strategier för att hålla den hyfsat i schack. 

Det som vidmakthåller ångest är undvikandebeteende, dvs personer som får ångest av sociala kontakter förvärrar sin situation genom att undvika människor. Ångesten sänks om de exponerar sig kontinuerligt för andra människor. Samma mekanism vid fobiträning i stort. Det låter jävligt simplistisk men kräver träning och att man gör det stegvis. Dessutom visar många nya studier att ångesten inte försvinner vid träning även om den man minska. Snarare handlar det om att lära sig att leva med ångesten och att lära sig sv erfarenhet att situationer som är ångestfulla inte leder till katastrofer.

Tycker du ska läsa i lägget ?orkar inte mer?? som kom upp i forumet idag. Det är en jävligt bra beskrivning av hur det kan vara att leva med GAD.