Tufft år, eller många tuffa år. Brutit mig loss och hade många förutsättningar för att må bättre. Har ju barnen, fin bostad, ok ekonomi, fint nätverk. Gjort mig av med problemet.
ändå är jag ledsen i själen. Känner mig besviken över att jag bara inte kan rycka upp mig?
Där har jag också varit. Allt borde ha varit bra efter separationen med den manipulativa och självcentrerade kvinnan men det var det ändå inte. Det tog sin tid men mig hjälpte det att fokusera på sådant jag tyckte om och att söka nya utmaningar, nya aktiviteter. Det värsta jag kunde göra var att grubbla och det fanns ett tomrum som behövde fyllas. Så vips en dag var jag förälskad och livet kändes åter fantastiskt.