• MrCarlis6000

    Är allt verkligen mobbning?

    Hej,

    Jag hör folk prata om mobbning runt barn hela tiden och jag håller de flesta gånger inte med att det verkligen är mobbning.

    Barnen lär sig det sociala samspelet samt även hur vissa hirakier fungerar. Är du till exempel dominant och måste få din vilja igenom då blir det ofta konflikt när du möter en annan dominant. Ett barn som är dominant är inte en mobbare bara för hem säger vad hon tycker och ett barn som är passiv är inte mobbad. Även utstickande/udda/ej mainstream kommer skilja sig från mängden och behöva försvara sig, även tankar och åsikter likväl.

    Sociala signaler är svårt för många vuxna, då är det klart det för barnen också. Ett barn kan inte förklara varför hen sa si eller så och med tanke på att vi kommunicerar mest med kroppsspråket så blir detta ännu otydligare. Vissa vuxna kan inte ens det!

    Ungen som gråter är den som blir mobbad och helst oskyldig? Ett barn som inte kan förklara eller sätta fingret på varför hen är arg eller sur på sitt offer är förövaren? Alltså jag upplever att det är vissa  mammor som är självutnämnda experter som  förklaraR för alla oss andra exakt vad som är vad och säger man emot då brakar helvetet lös.


    Även i vuxen ålder upplever jag att vissa människor inte förstår viss situationer. Exempel för både vuxna och barn;
    Jag och min nära kollega har som jargong att pika prata strunt om varandra för andra. Vi tycker det är jättekul och kan inte få nog av det. Vi gör aldrig så med någon annan för att vi vet att många inte gillar det.
    En dag vill en annan kollega också vara med i det hela, vi garvar ju så att vi gråter så vem vill inte?
    Han börjar med att pika mig och kör på. Jag tänker; jäkla vilka förolämpningar, han är bra på det här. 
    Så jag är försiktig och lägger mig på samma nivå som han för att inte klampa han på tårna. Han garvar och vi har kul. Sen höjer han nivån och jag hänger på. Sen helst plötsligt blir han stött och man ser att han verkligen försöker såra mig. Jag kör på som vanligt och genuint skojar, som vanligt. 
    Då går han till ledning och säger att jag mobbar han.

    Kan ni se hur ett barn ska förklara denna situation? Det kan verkligen inte jag. Det 


    Sjäkvklart finns det mobbning, det förnekar jag inte. Är bara less på alla som nöter ut ordet så att den tappar kraft?

    kan skriva i oändlighet men väljer att stanna här.


     

  • Svar på tråden Är allt verkligen mobbning?
  • blomman 2

    Med barn får man försöka att på bästa sätt höra bådas sidor av en händelse( gärna enskilt)  och kanske använda sig av en teknik där man ritar ut platsen/dilemmat skett,samt rita ut var barnen befann sig  mm som är relevant för att skapa en så tydlig bild som möjligt av händelsen.

    Här gäller det som vuxen att hålla dig neutral och inte ge ledande frågor utan bara försöka se/lösa situationen för att hjälpa barnen vidare där tex starka känslor uppkommit och ge dem verktyg så detta inte upprepas.

    Ett kränkt barn är ett kränkt barn när den ger uttryck för det. Man ska alltid lyssna här.
    Mobbing och kränkning ser väldigt lika ut men i mitt tycke är skillnaden att kränkningen handlar oftast om en enstaka händelse som man inte upprepar mesans nobbing handlar om upprepade kränkningar för AVSIKT att skada emotionellt och eller fysiskt.

     Det exempel du skrev om, om kollegan som gick till chefen skulle i min värld ha pratat med dig om att det är skoj att pika men att du gick över gränsen för vad som är acceptabelt.

    I min värld går man till chefen om någon upprepade gånger kränker med avsikt för att skada och inte lyssnar på ens tillsägelser och slutar med det den gör.

  • MrCarlis6000

    Jag håller med. Däremot så tror jag att i de flesta fallen att hela bilden inte kommer fram när barn påstås mobba.

    Min poäng är att de är inte kapabla till att förstå vad i vissa situationer de blir stötta för och därför ger igen, ens att de registrerar att de blivit det. Det kan likväl vara den så kallade offret som är den egentliga förövaren. 


    Sen om de blir kränkta av en viss person eftersom de, till exempel, tagit en kompis från dom men väljer då att påstå att det var det senare tillfället när de skojade med varandra. Då hittar de undermedvetet på kränkningstillfället. Svårt att förklara mig men du kanske förstå.


    Med det i åtanke så känns det så sjukt uppblåst med alla fastställda mobbning tillfällen. Det skriks kränkning och mobbning runt varje hörn fastän de är så små.

Svar på tråden Är allt verkligen mobbning?