IVF uppsala manlig faktor - sekundär infertilitet

Det tog mig och min sambo drygt 1,5år av aktiva försök innan jag blev gravid, 1 månad innan vi hade tid på reproduktionscentrum. Vårt barn föddes 2021 och nu har vi försökt ungefär ett år igen. Vi har precis avslutat en utredning på linnekliniken och fått besked om att mina värden ser bra ut men att min sambo har pigga men få spermier  (totalt 500tusen i hela provet han lämnade. Vi fick besked om att våra chanser är mycket små att lyckas på egen hand. Min sambo opererade bort ena testikeln hösten 2021 pga misstänkt cancer, var dock inte det men detta kan ju ha påverkat. Enda behandlingsmetoder som rekommenderas är ivf. Känner mig faktiskt helt knäckt. Hade nästan hoppats att det skulle vara fel på mig då det känns som att det finns fler saker man kan göra då, men så kanske det inte alls är?
Är rädd för allt som ivf innebär med sprutor, äggplock, insättning och eventuell fruktansvärd besvikelse och sorg. Men det känns just nu som e da vägen fram. År. Vi lutar åt linne men gynhälsan är 12tusen kr billigare för ett 3 pack ivf. Får dock känslan av att linne är bättre? Någon som har någon erfarenhet av de båda eller det ena? Skulle ni välja 1ivf eller 3 pack? Hur upplevde ni sprutorna? Jag är egentligen van vid att hantera sprutor men inte vid att sticka mig själv och jag tycker att det är väldigt obehagligt överlag?  Någon mer som ska starta ivf i höst som vill följas åt på vägen?