Jag gick hem från jobbet idag efter att ha börjat gråta inför alla kollegor. Jag vill inte gå inpå vad som låg bakom men jag skäms så in i norden över att jag började gråta pga det (så farligt var det inte) och att det skedde inför kollegor gjorde det ännu värre. Inte minst inför manliga kollegor.
Jag vet inte varför jag skäms så men jag har närmast ångest just nu över det.
Har andra börjat gråta på jobbet för småsaker?
Jag har också gråtit på jobbet men jag skäms inte för det ett enda dugg.
Jag har bland annat gråtit flera gånger pga sorg. Jag har också brutit ihop en gång.
Vi är människor med känslor och det är vetkligen inget fel i att gråta ibland. Inte ens om andra tycker att det är småsaker.
Jag har också gråtit på jobbet men jag skäms inte för det ett enda dugg.
Jag har bland annat gråtit flera gånger pga sorg. Jag har också brutit ihop en gång.
Vi är människor med känslor och det är vetkligen inget fel i att gråta ibland. Inte ens om andra tycker att det är småsaker.
Jag har gråtit många gånger på mitt jobb. Skäms inte det minsta men har stöttande och gulliga kollegor som förstår och stöttar. Ibland med en kram och ibland genom att locka fram skratt. Gråter för allt möjligt som ett symptom på min adhd. Skämdes dock förr på gamla jobb och vågade ibland inte gå tillbaka. Numera bryr jag mig inte!
Svag är man om man är rädd för att visa känslor.
Jag har gråtit flera ggr på min arbetsplats av olika orsaker. Jag tycker det är naturligt och fint med känslor. Har arbetskompisar som också har gråtit, inget jag tyckte var konstigt - skönt att kunna ge en kram som tröst
Jag gjorde!! Fast det var hormonerna som spökade för jag var gravid. Satt på min arbetsplats och började stortjuta. Kunde inte sluta. Mina kollegor tappade hakan. Min chef tog med mig upp i cafeterian, gav mig en dricka och så satt vi där och pratade en halvtimme. Jag kände mig som ett fån. Jag hade ingen bra relation till min chef då men hon visade sig ha en enorm empati och var super hjälpsam.
jag skämdes också. Men mina kollegor viftade bort det
Många gånger. Jobbigt men mina kollegor har också gråtit.
Ts man är varken svag eller oprofessionell bara för att man gråter!
Gråta kan man göra av sorg, att man är ledsen, men också av glädje, ilska, frustration, trötthet osv. Att gråta kan hjälpa en att släppa ut känslorna och slappna av och gör att man blir lite klarare i huvudet efteråt, kan torka tårarna och ta tag i det jobbiga. Att hålla allt inom sig är mycket värre, för någon gång måste de ju komma ut och då kan de komma ut på helt fel sätt eller att man totalt bryter samman.
Säg att du hade fått en tandläkarsond som låg och skavde på ena blygdläppen eller nåt bara.
Jobbar inom vården och vi är flera kollegor som har gråtit "bakom kulisserna". Alltså på kontoret där inga vårdtagare ser. Det har varit för grjer som gällt jobbet men även för privatsaker. Jag uppskattar att min arbetsgrupp kan visa känslor. Vi är inga robotar vi är alla människor, så skäms inte. Nästa gång är det nån annan som gråter.
Jag gick hem från jobbet idag efter att ha börjat gråta inför alla kollegor. Jag vill inte gå inpå vad som låg bakom men jag skäms så in i norden över att jag började gråta pga det (så farligt var det inte) och att det skedde inför kollegor gjorde det ännu värre. Inte minst inför manliga kollegor.
Jag vet inte varför jag skäms så men jag har närmast ångest just nu över det.
Har andra börjat gråta på jobbet för småsaker?
Tycker att det beror på situationen. Om jag hade anledning att gråta, som vid sorg eller jobbiga besked, så tycker jag att det är helt okej så länge det inte sker framför kunder och liknande. Men om det är något litet, så skulle jag tycka att det vore oerhört pinsamt.
Tycker att det beror på situationen. Om jag hade anledning att gråta, som vid sorg eller jobbiga besked, så tycker jag att det är helt okej så länge det inte sker framför kunder och liknande. Men om det är något litet, så skulle jag tycka att det vore oerhört pinsamt.