Orolig när jag inte är i en relation

Hej! Jag är en tjej på ca 25 år +/- några år som i perioder mår väldigt dåligt. Jag har ?allt? jag behöver i livet och mitt dåliga mående är i Princip helt kopplad till min relationsstatus, och det är till den nivån att det begränsar mig. 

när jag är i en relation så binder jag mig snabbt, blir snabbt kär i personer, ?det räcker med att dom är snälla mot dig så vill du ha dom?, sa en vän till mig. 

Jag har extremt svårt att göra slut med eller sluta dejta en partner som jag vet är dålig för mig. 

När jag inte är i en relation är mitt liv meningslöst. Jag pressar mig själv att bli bättre, smartare, snyggare, smalare, mer allmänbildad och vad som helst, för att jag ska hitta rätt person nästa gång. När jag inte klarar av de krav jag sätter upp på mig själv gräver jag ner mig i tanken att jag kanske måste vara själv för alltid. Jag tampas mellan känslan att vilja hitta en partner till varje pris för att bli mitt glada spralliga framtidssugna jag, och att våndas för den dagen då min potentiella relation tar slut och jag blir ensam igen och därmed ta avstånd. Jag hatar att erkänna det för mig själv men hela mitt liv kretsar kring relationer, både när jag har dem och när jag inte har dem. 

Är det någon här som har minsta infallsvinkel eller förslag eller vad som helst? Jag vill bara få vara glad och lycklig och utan att vara beroende av en partner.