Har jag autism

Jag har en fundering kring om det kan vara så att jag har autism.

Jag har aldrig gillat att umgås i särskilt stora grupper däremot har jag väl alltid haft 3 fyra gäng som jag umgåtts med och dessa gäng består då av 2 personer. 

Så jag har väl sammanlagt 8 kompisar och då umgås inte dessa 8 personer i samma umgänge.

Detta är inget jag lider av och jag har mina kompisar till lite olika saker. Vissa ägnar jag mig åt friluftsliv med. Andra går jag på museum, opera och tittar på historiska saker med och så vidare. 

Jag har några vänner som jag bara kan chilla med också typ ligga och sola med. 

Jag har även en sambo och barn.

Men när det kommer till arbete har jag genom åren förstått att jag är väldigt speciell.

Alltid både privat och yrkesmässigt försöker jag läsa på otroligt mycket. Jag vill aldrig liksom göra en enkel tolkning utan vi säger att vi har ett problem i fikarummet att folk kastar saker huller om buller, inte tömmer diskmaskinen. Källsorterar fel och så vidare. Någon har provat att skriva en lapp om att hålla det snyggt.

Jag börjar då läsa på om beteendeförändringar av just detta specifika slag, hittar kurslitteratur från både ett psykologiskt perspektiv, organisationspsykologi, vikten av en god arbetsmiljö, sociologi m.m när jag sedan läst sådär 4 tusen sidor inom området så börjar jag vidta åtgärder utifrån min kunskap och så är problemet åtgärdat efter det.

För mig är detta normalt i alla sammanhang. Jag stöter ständigt på nya utmaningar i mitt yrke. Jag kan då ringa upp någon professor och boka ett möte med en sån person och sedan åka hem till den personen och diskutera frågan i 10 timmar och sedan få mer kunskap inom området.

Jag är omtyckt av kollegor och även varit kommunpolitiker.

När jag som kommunpolitiker då träffat olika föreningar och den typen av saker. Intresseorganisationer så har jag alltid läst på. Hittat kurslitteratur inom frågan och läst minst 1200 sidor kurslitteratur inom området. Vanligtvis mer men sedan när jag möter dessa personer har jag fått flera av de personerna jag mött som kommer från en förening att gråta. För att de känner att jag verkligen förstått deras situation och att det känt att även om det försökt prata med politiker tidigare eller folk i allmänhet så är det ingen som förstår.

Jag kan även få sånna mejl från människor jag mött eller att jag haft panelsamtal och folk tackar mig för att jag faktiskt vet vad jag pratar om.

Däremot vet jag att jag inte på något sätt expert inom områdena. Min chef kan ibland be mig att hålla föreläsningar och liknande på arbetsplatsen och jag svarar snällt att jag inte har någon examen inom det området och att jag inte på några sätt är specialist inom området. Min chef svarar alltid att jag är mer kunnig än alla andra på jobbet så att det inte gör någonting.

När det är saker på jobbet så kommer folk till mig. Jag är strax under 30 och har idag en lön på över 65 tusen inom ett område som man vanligtvis inte tjänar så mycket. 

Jag har fått handleda ny personal och utbilda väldigt mycket under de senaste åren.

Har även fått hålla föreläsningar på universitetet och vid 25 år så hörde folk av sig från utländska universitet och ville att jag skulle hålla föreläsningar för deras studenter, bland annat från Japan, Holland och Australien.

När någon ställer frågor till mig har jag lärt mig att inte svara långa svar, folk vill inte ha en föreläsning liksom. 

Men får jag en fråga inom mitt egna område som jag enbart har en master i så kan jag ju inte bara i huvudet bara ge ett enkelt svar. 

Min chef brukar alltid säga att jag inte enbart är anställd för min grundexamen utan jag studerar konstant. Vi säger att jag har en master i statsvetenskap, så läser jag ju massa andra ämnen konstant typ A nivån på filosofi, psykologi, biologi, miljövetenskap, genusvetenskap, pedagogik, hälsopedagogik och så vidare. 

Jag ser mig inte som expert inom något mer att jag är nyfiken och vill förstå. Frågan är om jag har autism? 

Är detta normalt? Jag brukar för övrigt få ha svåra samtal på jobbet också som en del av mina arbetsuppgifter att emotionellt stötta kollegor och är den som folk får prata med utöver en psykolog när någon varit utbränd.