Du som är ensamstående på heltid - hur blev det när barnen flyttade hemifrån?

Jag har en son som är 19 och planerar att flytta hemifrån inom den närmaste framtiden. Hans bästa vän har flyttat till en studentbostad i en annan stad och det vill sonen också göra. På sikt vill han även flytta utomlands. 

Jag är jättestolt över sonen. Han är självständig, ambitiös och har driv. Han har bra betyg och kommer sannolikt in på den utbildning han vill. 

Det är förstås helt normalt att vilja flytta hemifrån. Jag skulle snarare vara orolig om han inte ville flytta och inte hade några framtidsplaner. 

Men jag undrar hur det blev för dig som är ensamstående på heltid och inte har en relation när barnen flyttade ut. Jag säger självfallet inte det till sonen men ibland blir jag så ledsen av tanken på att han inte kommer att vara här längre. 

Jag har flera bra vänner och är inte typen som sitter sysslolös men det är en sorg på ett sätt att den tiden är över. Jag älskar verkligen att vara mamma. Jag hade gärna haft många barn men livet blev inte så. 

Återigen så är jag glad att sonen är självständig och jag vet att det här steget är naturligt. Det är förstås själviska känslor jag beskriver som jag håller för mig själv.

Jag skulle aldrig skuldbelägga sonen på något sätt eller säga hur ledsen jag blir ibland. Det känns bara som om allt gick så fort, som om han var liten igår, 

Jag vill mest veta hur du som är i min situation hanterade det. Hur blev det och hur gick du vidare?