Någon mer med hälsoångest
Hej! Jag är en kvinna på snart 36 år. Jag tänkte berätta lite om mitt liv som hypokondriker som tyvärr många fortfarande säger. Jag har under i princip hela mitt liv levt med olika typer av ångest. Jag har haft dålig självkänsla och självförtroende så länge jag kommer ihåg. Jag hade det svårt i skolan, svårt att lära mig. Under låg och mellanstadiet var jag mobbad och hade bara en eller två kompisar: Detta fortsatte till sista dagen i gymnasiet.
Jag har växt upp med en mamma, pappa och 3 syskon. Jag har aldrig fått den stöttning av mina föräldrar som jag egentligen behövde. Det har förövrigt varit mycket missbruk i familjen och mina föräldrar skilde sig tillslut när jag var 18 år. Kontakten med syskon har tack och lov alltid varit bra.
Min värsta hälsoångest började för ca 15 år sedan, några år innan jag väntade mitt första barn. Under dom senaste åren tycker jag att min ångest har ökat rejält. Det finns nog inte en kroppsdel på hela min kropp som jag inte har varit orolig för. så fort ett sympton försvunnit så dyker det upp något annat, någonannanstans, alltid, jämt. Så här håller det på. dag ut och dag in. Det går inte en dag som jag inte tänker på ångesten och det gör mig så fruktansvärt ledsen. Det som gör mig mest ledsen är att jag blivit tvungen att ljuga för min familj, jag har ljugit när jag gått till läkaren, jag har ljugit om när jag mått dåligt, ljugit om hela mitt liv känns det som. Jag har slösat så mycket pengar på alla blodprov, läkarbeskök, röntgern mfl, jag känner en så enorm skuld och skam i min kropp. Bara det här året har jag varit hos läkaren 6 ggr för att röntga min buk och höft. Oroat mig för blödningar från livmodern, hudförändringar, huvudvärk och ALS. Jag är Så oerhört rädd för att leva men även livrädd för att dö. Jag är så kontant trött på att vara rädd hela tiden. Vad ska jag göra? Jag är så rädd för att äta medicin för att jag vet att jag kommer vara den av 1000 pers som kommer drabbas av den farliga biverkningen. Jag är så oerhört rädd att tappa kontrollen för allt.
Finns det någon som känner igen sig?? Jag vet att det finns KBT men jag tänker typ att mitt Beteende gått för långt att det inte går att fixa?? Är det någon som gått psykterapi? eller träffat någon bra psykolog? gärna fysisk mottagning.
jag förstår att det här är ju liksom inget värdigt liv. Jag vill kunna leva och njuta av livet. För jag älskar ju livet. Jag är älskar min familj, mina barn. Men är så fruktansvärt rädd att förlora dom.
jag ska försöka hitta mitt mod och söka hjälp en gång för alla efter alla dessa år. 