14-åringen får inte bo mer hos pappan

Sluta försöka prata med exet, han vill ju inte vara pappa så låt honom slippa. Om din son inte känner sig välkommen tycker jag att du ska berätta för honom att det är ok om han vill bo mer hos dig, hur mycket han vill. Det är viktigt att han känner att han är älskad och önskad av åtminstone en av er, och att det är helt uttalat även om han redan "vet" det.

Jag tycker också pappan beter sig fruktansvärt, verkligen ledsamt =/

Hur länge har ni varit skilda? Har pappan ny familj?

Inte för att det ursäktar att han beter sig som om sonen mest är en belastning. Jag undrar bara varför. Ville han inte ha barn?

Han verkar ha missat att förälder är man på heltid, även om man bor i sär och har vv. Dessutom är de flesta tonåringar ganska självgående. De behöver ju inte passas som mindre barn.

Men du kan inte ändra på pappan. Du kan bara vara tydlig med att hos DIG är sonen ALLTID välkommen. Så att han åtminstone känner sig älskad av en förälder, som någon skrev. Det var bra formulerat.

Pappans beteende lär straffa sig. Hur mycket kommer sonen vilja ha med honom att göra i framtiden? 

Pappa vill inte och mamma försöker övertala pappa.

Tror barnet skulle må bättre i själen av att mamma i det läget skulle låtsas att hon absolut inte vill att barnet ska vara mer hos pappa. Måste kännas som om alla helst vill slippa honom.

Tyvärr är en del föräldrar inte så bra föräldrar. Att säga nej till ett barn som vill vara mer hos en är för mig ett mysterium. Jag arbetar på gymnasiet och det är rätt vanligt att elever med två hem vistas mer i det hem som är närmare skola, träningar etc. 
Kanske inte lika vanligt redan i högstadiet men absolut finns det. 

Nu måste du (mamman) visa ditt barn att han alltid är välkommen hos dig, hur knasigt det än blir med pappan. 
Det får inte bli så att du hade hoppats han skulle vara mer hos pappa så att du fick loss mer tid. 
Pappan verkar ju tänka så (gissar jag), så det räcker med en sån förälder. Eller är han bara osedvanligt fyrkantig och det "måste" vara exakt antal dagar hos båda? 

Drottningen1970, ingenstans står det att mamman försöker övertala pappan, bara att hon har försökt prata med honom. För sonens skull, för att han ska ha närmare till skola och kompisar. Inte för att bli av med honom.

Jag tror sonen fattar. Han är 14, inte 4. Han vet och märker vem som är hans mest engagerade förälder. Även yngre barn märker mycket mer än föräldrarna ofta tror. 

Det bästa är om mamman säger att hon älskar honom och gärna vill ha honom hos sig, men vill göra det som är bäst för sonen. Inte att hon börjar dra i sonen åt andra hållet, det kan skapa ännu mer förvirring och skuldkänslor hos pojken. 

Ja jag säger ofta att jag älskar honom och att han får bo så mycket eller så lite hos mig som han själv önskar. Att han alltid är välkommen. 

Att jag skulle säga att jag vill att han ska bo hos mig mer skulle endast medföra att han får dåligt samvete. Sonen har uppvisat en rädsla för att göra mig ledsen genom att vilja vara mer hos pappa men vi har jobbat på att få honom att släppa det och istället tänka på vad han själv vill.

Jag bekräftar hans känslor i det här och säger till honom att det är helt normalt att han blir ledsen för detta men att jag inte kan påverka hans pappa. Att det är pappan so förlorar på det i längden och att det är sorgligt. 

Som ni skriver kan jag inte göra mer, men jag kan ändå bli förbannad och undra hur fasen man är funtad när man gör/säger som han. 

Jag fattar inte hur man kan vilja vara mindre med sin mamma för att skola och kompis är närmare. Hade aldrig valt bort min mamma för det, inte ens i den åldern.

Låter ytligt.

Och dessutom vilja till en pappa som inte vill ha en mer än nödvändigt. Hade nog hoppat pappan helt i den läget och stannar hos den som alltid kommer bry sig och aldrig svika. 

Nu tar du väl i? Ingenstans står det att sonen väljer bort sin mamma. Att han bara vill vara hos pappan.

Tonåringar vill vara med sina kompisar. Det betyder inte att föräldrarna är oviktiga.

Det kan ju vara så att pappan bor betydligt närmare skola och vänner? Inte bara något närmare.

Annars hade sonen nog hellre stannat hos mamman, där han är välkommen.

Han väljer ju bort dagar med sin mamma, oavsett hur du försöker vinkla det.
Att vara välkommen hos mamman är väl snarare ett skäl att stanna där istället för att försöka komma någonstans där man är mindre välkommen. Ett sånt svin till pappa hade jag dumpat direkt. 

Lätt att sitta på nätet och skriva vad en 14-åring borde göra, en 14-åring som säkert älskar sin pappa, eller vill älska honom och vara välkommen.

Många tonåringar slutar bo vv för att det faktiskt är ganska opraktiskt att flänga fram och tillbaka. Hur många vuxna skulle vilja leva så?

Men ja, fortsätter pappan på denna inslagna väg, lär sonen förr eller senare välja bort honom helt och hållet.