Normalt i högstadiet med taskig atmosfär??

Normalt är det kanske tyvärr, men okej är det aldrig. Båda mina föräldrar jobbar som rektorer och de brukar alltid säga att det viktigaste är att agera, inte bara låta det ske. Dels för att få ett slut på det, men dels för att din son ska veta att det inte är okej, att han inte förtjänar det och att det finns många som bryr sig om honom och gör allt de kan för att han inte ska ha det så. 

Kontakta skolan är väl alltid att rekommendera, detta är ju deras ansvar. Jag tror att det är bäst att börja med mentor/ klassföreståndare och kurator. 

Det här är ju inte på något vis OK. Vanligt förekommande i den slappa svenska skolan, ja -. men outhärdligt för de flesta.

Så här lyckades vi, några föräldrar, att vända utvecklingen på en högstadieskola.

För 4-5 år sedan var det en liknande historia i en av mina döttrars högstadieklass. Elakheter, oförskämdheter, regelrätt mobbing, slagsmål,  oroliga och högljudda lektioner, lärare som tappat greppet och rektorer (det fanns två) som som vände bort blicken och stängde dörren. Det var f ö mycket oroligt och stökigt på hela skolan.
Det fanns en klassmamma som kallade till möte och några föräldrar dök upp. Vi la upp en plan efter att ha diskuterat läget. Vi hade alla lessna och uppgivna barn och en flicka som höll på att bli hemmasittare på allvar. Först skickade vi insändare till lokaltidningen och påtalade - med exempel ur "levande livet" hur elever bar sig åt och hur lärare och rektorer inte gjorde något. Vi undertecknade inte med våra namn. Förklarade för insändarredaktören att det var förenat med säkert obehag för våra barn. Hon förstod. Det fick tidningen att  göra ett reportage om stämningen på skolan med intervjuer av lärare , elever och rektorer. Eleverna svarade i intervjuerna men inte skolledning och lärare, vilket fick stor genomslagskraft på insändarsidor, föräldramöten osv.
Sedan började vi både ringa och söka upp rektorerna för samtal om situationen. När det inte gick något vidare kontaktade vi skol- och utbildningschefen i kommunen och förklarade vårt ärende. Vi kontaktade också de politiska partiernas företrädare i skol- och utbildningsnämnden.
Då började det hända grejer!! En rektor sa upp sig, eller blev möjligen entledigad, något oklart, och en ny kraft kom in  med  nya sopkvastar. Det tog några månader, men de där sopkvastarna (reglerna och konsekvenserna) hade effekt och den allmänna situationen blev oerhört mycket bättre på skolan och är så än idag har jag förstått. Men nu har jag inte längre något barn på den skolan.