Psykolog eller kurator?

Har gått några gånger hos kurator via VC. Upplevde det som forcerat och lite meningslöst. Kan också säga och tänka rationella saker till mig själv men det fungerar inte när man lever med psykisk ohälsa både kring sitt egna liv och svårt sjuka anhöriga. Kan känna mig olycklig och lycklig på samma gång. Mår både bra och dåligt på samma gång. Bra i mitt vardagsliv med jobb och kollegor där prat och ältande om det privata problemen och sjukdomsbilderna inte finns. Skrattar, har kul. 

I min ensamhet gråter jag ofta. Torkar sedan tårarna och går in. Ångest över att min mamma snart kommer att dö (cancer) och livrädd att mista min pappa (svår kronisk smärta). Osäker på mitt egna liv. Livrädd att bli sjuk. Existentiell ångest. Vet inte vad jag ska ta mig till.

Är en psykolog bättre? Vad är skillnaden? Eller ska jag bara rida ut stormen i min ensamhet?