Fler som känner igen sig i ambivert hsp? Blivit så skum

Fler som känner igen sig? Läste att det kan kallas högkänslig ambivert personlighet. Att man kan vara både extrovert och introvert på samma gång. att man har svårt att planera framåt pga man inte vet vilket känsloläge man är i då. finns mkt att läsa om detta  men allt stämmer. har även adhd  

tycker inte att jag vart så tidigare om åren utan det har kommit nu. Är 40+ vet dock inte om det ger att göra med att jag jobbar natt och inte träffat så många kollegor längre. 

skulle t.ex. planera för att plocka svamp med barnets kompis mamma nästa vecka. Bara att börja planera via sms känns jättejobbigt! Jag vill helst ha med sambon som var som jag är nu för typ 20 år sen. I stället har han blivit jättesocial och inga problem att prata med folk. så det blev ju lite fånigt att höra om sambon kunde följa med. hittade på att jag inte kunde vägen. 

jag har inte heller problem att prata med folk egentligen, personer som känner mig skulle bli väldigt förvånade eftersom jag nog verkar väldigt social och pratsam av mig. Det kan jag vara med personer jag trivs med. Men också med nya personer. var på ett släktkalas hos sambon i dag och höll låda vill jag säga  

det är inte så att jag ogillar människorna, men jag klarar inte av att umgås med dom ensamma. Visst blir jag tvungen är det klart att jag fixar det. 

jag klarar inte av att planera en aw med varken vänner eller bekanta för jag vet inte om jag är på humör då. 

jag kan egentligen bara bestämma mig för om jag vill gå på krogen samma dag, helst några timmar innan. Jag fattar ju att detta Inte funkar för alla. Men det jag vill ha sagt är att "ångesten" äter upp mig långt innan och känner bara en tyngd över att ha bokat upp mig. 

t.ex. när dottern rider har det vart jättemycket fixande med fika, stå och sälja kaffebröd, syssla med tävlingar. Och allt handlar hela tiden om att prata med folk. Som tur är har sambon tagit på sig det. 

jag känner knappt dotterns kompisars föräldrar. Normala människor hade ju presenterat sig det första dom gjort. Men jag drar mig för det. Nu är hon inget litet barn längre men ändå. 

kan man bli såhär introvert med åren, är inte alls deprimerad eller utbränd. Har snarare mycket mer tid i dag än jag hade förr när jag inte hade några problem alls att umgås med folk. 
tycker mig även känna av sinnesstämningar väldigt lätt, vissa andra verkar inte alls mörka av det t.ex. på arbetet medan jag tycker att det är så uppenbart att man kan ta på det  om vi har ett möte t.ex.  

fler som känner igen sig? får nog inga svar. Men skönt att skriva av sig.