Blir alltid lämnad på olika sätt

Du är inte ensam om att känna och tänka som du gör. Inte ett dugg galen heller. Jag tror du skulle må bra av att dryfta de här frågorna med en utomstående och professionell person. För att få bekräftelse i ditt tänk och distans. Få lite inputs om andra sätt att se på saken och verktyg att hantera dina tankar. Du kommer att lära dig mycket nytt om dig själv och hur du interagerar med andra. 

Hej Camilla! 
Tack för ditt kloka svar. Det tar jag med mig 🙏 Vad tycker du personligen om det samhälle jag beskriver? Vad är din input på att kunna se på saken? Verktyg att tillhandahålla? Tips? Svara om du vill annars tacksr jag för att du lyssnade. 

Förstår precis det samhälle du beskriver. Håller med dig. Jag tror vi förlorar oss själva i det ekorrhjul vi lever i. För att inte tala om hur social media påverkar oss. Där lever många i en fantasivärld. En fasad som ska visas upp. Det man tror att andra vill se eller bli impade av. Man gör inte längre något för sin egen eller sin nästas skull. Har de här fasaderna de byggt upp satt krokben för dem själva? De vågar helt enkelt stanna upp och ta den där kopp kaffe öga mot öga för då kan du komma på att det är bara fasad. Imposters. Det hela rämnar och de tappar ansiktet. Skalet har blivit det viktiga. Där bakom rör sig små rädda människor som inte vågar vara personliga och ärliga. Jag tror inte du alls är ensam. Det sitter säkert många bakom sina murar och längtar efter genuint mänskliga möten. Utan prestige utan varna avslappnade möten människor emellan. 

Kanske du behöver mer tåg i ryggen. Ta in det till fullo att DU är värdefull. Skitsvårt, jag vet. Att kan stå tryggt och stabilt så kommer det människor som ser dig och försiktigt vågar närma sig. Tror att många av oss har tappat både tillit och tilltro på mänskligheten. En människa är ingen slit och släng produkt. Många (tjejer) tillåter sig att vara produkter för olika ändamål (sex) för att de på så sätt hitta sitt egenvärde och rättfärdiga sitt existensberättigande. Helt jävla galet. Ta en paus från tankarna och ytliga relationer. Vänd dig inåt. Var snäll med dig själv. Välj noga vem som får ta del av din omsorg. Den ska förtjäna det. Ömsesidig respekt. Bejaka livet i dig. Med det uttrycket kommer det att dyka upp människor från oväntade håll som kan berika din tillvaro likväl som du berikar deras. Kramar! 

Kan bara hålla med!

Du (Camilla) skriver bland annat att du tror vi förlorar oss själva i det ekorrhjul vi lever i. Jag tror också det. Aldrig har jag sett maken på en mer snurrig och framförallt ytlig värld vi lever I. Orimliga prestationskrav både jobbmässigt och privat, utseendefixering, konsumtion av porr, mer och mer våldsamt, och dessa fasader överallt. En vill bli sedd på ett visst sätt för att en tror att det är det andra människor vill se och ha. Allt medan sitt egenvärde, sin självkänsla, helt försvinner bort i allt det här. I den här ständigt snurrande bekräftelsekarussellen skadar vi oss själva i längden tänker jag.

Tack själv du ljuvliga mänsch. 

En kort reflektion av lite av det du säger. Tycker att du är spot on. Alla människor behöver bekräftelse och en känsla av sammanhang. Våga och söka utmaningar eller rättare sagt meningsutbyte. Dela erfarenheter och synsätt. Lära sig utan att döma. Tror banne mig man behöver wif-fria zoner där man är tvungen att mötas öga mot öga. Men då kommer de där jäkla fasaderna upp. Skryt polish mm. Som du säger jag jag och hur framgångsrik jag är. Det säger ju inte ett skit om människan mer än att den har ett driv och är strategisk. Kanske t.o.m. manipulativ? 

Sedan tror jag att man ger upp för lätt. Enklast att rycka på axlarna och gå vidare. Utan att reflektera vad som gick snett. Man är också skiträdd för livets ups and downs. Det är inte farligt utan snarare nödvändigt att känna t ex sorg. Det ingår i livet. Mycket ingår i livet som dagens människor vill släta över, medicinera bort eller helt enkelt köra strutsmetoden. Själen blir vackrare med med valkar. Att våga leva oavsett hur det stormar omkring en. Allt har blivit så snuttifierat. Menar kort, rappt och utan djup. Tänk MTV snuttar på 80/90. Fast då kanske du inte ens var född lol. Livet är inte på med skygglappar, drive trough, poppa piller. Allt i 180 blås. 

Äsch vilken svammelmaja jag är. Jo jag tror vi skulle ha många intressanta samtal om allt mellan himmel och jord. 

Ibland kanske det är bra att faktiskt minska sitt utrymme. Vara här och nu. Inte glida iväg för långt och dissa hela mänskligheten utan titta på vad man har framför näsan och i sitt närområde. Skala ner lite. Vara självsnäll. Tänka på vad jag behöver just nu. Vad ger mig energi. Skita i andras låtsaslekar. Le lite överinseende. Vila i dig själv ett tag. 

Nu är kaffet uppdrucket och dags att ila vidare. Lova att vara rädd om dig! 

🥰