Är det normalt att inte ha hur mycket tålamod som helst?

Vad skulle vara konstigt med det?

Ja det är normalt och det gäller att hitta andningshål, och komma ihåg att det är just andningshål. Micropauser, till och med mivrosömn, är guld värt. Att göra något bara själv bara för sig själv, sk egentid, är också guld, vare sig det är kort eller lång stud. . Har du en partner så behöver ni även små stunder tillsammans, inte bara stora.

Sen planering. Vare sig det är noggrann eller mer lös. Vet att ni ska äta fisk på tisdagar, eller med att ni ska äta fiskpinnar med potatis och kall sås nästa tisdag, bara ni har en plan.

Vi planerar en massa men planeringen håller ju int taltid när man har barn eftersom oplanerade grejer dyker upp var och varannan dag.

Sambon är inte mycket för att umgås öht nånting. Hon vill se nån serie på sin mobil, läsa bok eller bara sova. När barnen lagt sig. Eller sticka iväg och få egentid. 

Jag blir så stressad av all röra och all kaos när båda barnen stökar runt och krånglar. Timme ut och timme in med dom och tålamodet tryter. Jag blir vresig och lättirriterad.

Har alltid haft ett enormt tålamod och är för det mesta väldigt stresstålig men nåt
har förändrats. Känner miner igen mig själv