Jag har ärvt min mammas smycken. Det är ett smyckeskrin med allt ifrån billiga bijouterier till 4-5 äkta pärlhalsband, tjocka guldarmband, hennes vigselringar osv osv.
jag använder väldigt lite smycken. Enkla silverörhängen främst, lite större till fest. Halsband någon gång, inkl det enklaste pärlhalsbandet någon gång.
vad gör man med allt? Ställer längst in i garderoben?
Säljer? Guld kan du få en del pengar för.
Det billiga kan du sälja eller skänka till loppis.
En sak du kan göra med är ju att låta smälta ner och göra nya smycken av metallen. Tex om du inte tycker om guldarmbanden kan du ju göra något av dem som du vill använda.
Att ställa längst in i garderoben känns onödigt. Om de har sentimentalt värde kan du ju spara några av dem och sälja/skänka/förändra resten.
Säljer för guldvärde hos guldsmed. Säljer pärlor av värde/ guld och köper smycken man hellre vill ha. Smälter och låter guldsmed tillverka annat av godset. Ger bort till anhöriga.
Jag ärvde förlovningsringar, vigselring och pappas klackring när dom skiljde sig.
Jag fick några tusen på pantbank.
Rensa ut bijouterier till att att börja med .
Äkta smycken skulle jag först ta reda på eventuellt värde och sen fundera på om nåt skulle kunna säljas eller göras om till ett smycke du faktiskt använder.
Vissa smycken jag ärvt har jag delat i tre högar . En där smyckena sparas enbart för att dom är minnen från mina anhöriga. Just den där broschen var mormor, det där pärlhalsbandet bar mamma på sitt bröllop etc... för mig är det ett sätt att minnas och en dag skänka vidare till mina barn. Den andra högen är smycken jag just nu inte vill bära men vad jag tycker om 5-10-15 år kan jag inte veta. Då kanske jag faktiskt vill ha mormors örhängen på mig . Kanske har jag förlorat fler anhöriga så jag tänker annorlunda kring smycken och minnen . Det vet jag liksom inte idag.
Den tredje högen är smycken jag bär på särskilda dagar. Jag bär hellre farmors guldkedja till jul än mitt eget jag alltid har på mig.
En sista tanke är väl att även om du inte vet vad du ska göra med smyckena så kanske det finns andra i släkten som vill ha? Syskon och syskonbarn? Nån faster?
Få det värderat om det inte har något sentimentalt värde för dig och sälj, om guld kanske smälta ner och göra något annat
Jag har ärvt min mammas smycken. Det är ett smyckeskrin med allt ifrån billiga bijouterier till 4-5 äkta pärlhalsband, tjocka guldarmband, hennes vigselringar osv osv.
jag använder väldigt lite smycken. Enkla silverörhängen främst, lite större till fest. Halsband någon gång, inkl det enklaste pärlhalsbandet någon gång.
vad gör man med allt? Ställer längst in i garderoben?
Det mesta sålde vi, en del behöll några utav oss.
Gå igenom dem först och främst och titta noga på dem hur de ser ut osv.
Därefter ställer du undan dem en eller ett par månader och ser vilka du faktiskt fastnat för. ibland kan även den billigaste bijouterien vara något som fastnar och som man inser att det betydde något.
Har du barn/syskonbarn så kan de få välja något som ett minne av mormor av det du inte vill ha. Oavsett om det är äkta pärlor eller billiga smycken så är det smycken du aldrig haft själv egentligen. Sedan kan man justera så att inte Kalle tar alla dyra smycken och Emma bara något billigt så ett ev arv blir rättvist.
Alternativt om barnen är små att du väljer ut något själv till dem som de får när de fyller 15/18/20 eller vad du tycker är en lämplig ålder.
Vet du att det är något specifikt smycke som kommer från någon person så behåll det också som ett släktminne att ärva. Har en sådan ring själv som kommer från min mormors mor och som min dotter ska få sedan.
Efter min faster så lämnade vi in smycken till en auktionsfirma som sålde dem, både billiga och dyra smycken. Har för mig det blev ett ganska okej pris för även de billiga smyckena.
Är det guld kan man ju också lämna in till guldsmeden som smälter om det till ett nytt smycke som du väljer själv. Då har du ju ändå "deras" guld med dig i ett smycke som betyder mycket för dig själv.
Gör ingenting drastiskt är mitt råd...
Jag var lite som du, bar nåt enkelt i silver till vardags och kände inte så mycket för smycken överlag.
Fick ärva mammas smycken och det var en salig blandning av billigt och äkta och jag kände att vad 17 ska jag med detta till. Jag behöll ett enkelt kors i en tunn kedja och sålde raskt allt annat....
Några år senare inser jag att min likgiltighet inför smyckena och annat ärvt var en del av min sorg som jag helt enkelt inte kände igen. Jag tänkte att min praktiska syn på arvegods bara var just osentimentalt och skönt. Men poletten trillade ner några år senare. Och då var det försent.
Så spara smyckena och gör ingenting med dom förrän det gått ett år minst och då kan du gå igenom allt och ta beslut om vad du vill göra.