• Anonym (E)

    Stel relation med mamma

    Relationen mellan mig och min mamma
    blir bara stelare och stelare. När vi pratar mamma och jag är hon otroligt stel, förställer rösten på ett sätt som hon gör när hon pratar med människor hon inte känner.  Försöker jag vara mig själv, skämta, prata om djupare ämnen så verkar hon bli obekväm så samtalet stannar oftast vid artigt och trevligt, som att vi inte känner varandra så väl. Kallprat om väder, vind, tv-program? Många i min omgivning har en varm och nära relation med sina mammor och jag kan känna mig avundsjuk på det. Vems ansvar är det att skapa en nära relation med sina vuxna barn? Varför blir det såhär?

  • Svar på tråden Stel relation med mamma
  • Anonym (Ulrika)

    Svårt att säga varför det blir så mellan dig och din mamma. Har det alltid varit så? 
    Jag hade en väldigt nära relation med min mamma men inte i närheten av vad min dotter och jag har. Vi kan prata om allt i princip och min dotter talar ofta om att hennes kompisar inte kan vara lika öppna med sina föräldrar. Vad det beror på är svårt att veta ?men jag bestämde mig nog för att jag vill kunna ha en god och öppen relation med min dotter och alltid finnas till hands i gott och ont och inte döma efter handlingar utan finnas till hands och lyssna på vad hon har att säga. Ser henne som en medmänniska som lär mig så otroligt mycket och som håller mig uppdaterad kring vad som hände i hennes liv och hon lär mig också så mycket om mig själv. 


    Jag tror att man måste jobba på relationen som i vilket förhållande man än har så att man inte bara tar varandra för givet.
    Kan det ha hänt din mamma något som gör henne osäker och inte kan känna sig bekväm i ditt sällskap?
    Kanske när hon på något som tynger henne och därför beter sig annorlunda? 


     

  • Anonym (Samma)

    Jag känner samma TS 
    Vi har aldrig haft en nära relation. Kan inte ens minnas att hon kramat mig nångång. 


    Men jag har väldigt nära relation med mina barn. Ville inte bli som min mamma. 


    kKan oxå känna mig ledsen då jag ser andra ha en sån fin relation med sin mamma

  • Agda90

    Jag hade aldrig en nära relation till min mamma. 
    När jag skulle flytta hemifrån hittade jag henne gråtandes i köket. Hon sa att det berodde på att jag var på väg att flytta. Det var den enda gången hon visade några känslor. Kramar eller "jag älskar dig" lyste med sin frånvaro. 

    När jag väl hade flyttat hemifrån så ringde hon bara när hon ville något - att bli hämtad för att hon var för lat för att ta bussen från jobb hem. 
    Hon ojade sig bevärat när vi bestämde oss för att flytta 5 mil från stan för då försvann hennes taxi ju. Med flytten försvann majoriteten av samtalen. 
    De gånger jag ringde henne var hon kort i tonen och ställde jag frågor var jag jobbig. 
    Kan ju tillägga att jag blev under min uppväxt utsatt för psykisk misshandel av henne och ändå ville jag inte kapa banden helt 

    Det drev mig längre ifrån. Jag gav upp att försöka ha en relation med henne. Hon var avvisande och då fick hon göra något åt det. 

    Mamma gick bort för 8 år sedan. Medan "alla andra" saknar sina anhöriga och sörjer dem så känner jag inget. Mitt liv blev enklare när hon gick bort. 

  • Anonym (S)
    Anonym (E) skrev 2023-10-08 21:37:12 följande:
    Stel relation med mamma

    Relationen mellan mig och min mamma
    blir bara stelare och stelare. När vi pratar mamma och jag är hon otroligt stel, förställer rösten på ett sätt som hon gör när hon pratar med människor hon inte känner.  Försöker jag vara mig själv, skämta, prata om djupare ämnen så verkar hon bli obekväm så samtalet stannar oftast vid artigt och trevligt, som att vi inte känner varandra så väl. Kallprat om väder, vind, tv-program? Många i min omgivning har en varm och nära relation med sina mammor och jag kan känna mig avundsjuk på det. Vems ansvar är det att skapa en nära relation med sina vuxna barn? Varför blir det såhär?


    Jag kan känna igen mig delvis i det här. Jag var närmare min pappa, men har kunnat/kan väl fortfarande prata om djupare saker med min mamma. I sällskap med andra ska det pratas om ytliga saker vilket väl är ok, men jag ser inte att man behöver undvika annat än att prata renoveringar liksom. Jag vet att hon är missnöjd med att jag dragit mig undan mer och mer, men det är mitt val eftersom det drar energi att umgås med henne för mig. Det är som att det bubblar olycka/ångest under ytan på henne, när hon upplever sig ifrågasatt så kan det komma plötsliga ilskna känsloutbrott som inte står i paritet till vad jag säger. Ord har konsekvenser vilket hon inte verkar förstå, har väldigt mkt att göra i mitt liv och behöver min energi till helt andra saker. Fattar ärligt talat inte varför hon inte bara kan slappna av och sluta vilja kontrollera.

    Jag kan inte säga att jag sörjer jättemkt faktiskt, jag har bra andra människor i mitt liv. Men min relation med mina barn är helt annorlunda, jag har lovat mig själv att vara öppen och inte döma det dom gör, skuld är illa att ge sina barn. Dom är avslappnade och trivs i mitt sällskap, det har jag inte gjort på samma sätt med min mamma på många år.

    Ansvar - skulle säga att det från början är förälderns ansvar, sen är ju alla vuxna så senare båda. Men det är inte alltid blod är tjockare än vatten, man kan även välja sin familj som vuxen.
  • Anonym (Li)

    Känner igen mig i detta. Jag och min mamma har en kall, stel relation där man aldrig pratar på djupet om något. Så har det alltid varit. Jag har försökt att prata om känsligare ämnen men blir bortskuffad med att det är jag som är "konstig" eller att det är något fel på mig som tycker på ett annat sätt än hon gör. Hon sopar saker jag säger under mattan och är inte intresserad av att höra om mitt liv mer än vad jag har gjort i helgen, typ. Knappt det. Jag tycker att det är jättetråkigt och känner inte för att umgås med henne mer än jag måste. Det är en sorg att inte kunna ha en nära och varm relation med sin mamma som andra verkar ha. Hör av mina vänner och ser på t ex instagram att andra åker på spa eller shoppar med sina mammor, går och fikar, lunchar, hur de beskriver sina relationer med att deras mamma är en av deras bästa vänner... Det som jag aldrig har haft eller kommer att få. Jobbar stenhårt på att istället få en sådan relation med min egen dotter så att hon aldrig behöver känna så.

  • Anonym (Sofia)

    Svårt att säga med så lite bakgrundsinformation. Har det alltid varit såhär mellan er? Bor ni nära varandra och träffas ni eller pratar i telefon regelbundet? Har det hänt något mellan er som tjafs, bråk osv? Hur ser relationen ut mellan henne och dina syskon om du har några?

Svar på tråden Stel relation med mamma